Tisdagen den 3:e mars var Ung Redaktion i Kristianstad på kulturkvarteret och lyssnade på Jenny Wrangborg och Patrik Lundberg. De talade om sig själva, sina böcker och andra viktiga samtalsämne, till exempel rasism och arbetslivet.
Patrik Lundberg är uppväxt i Sölvesborg och var tidigt intresserad av journalistyrket. Han har arbetet på många olika tidningar som Helsingborgs Dagblad, Kristianstadsbladet och Sydsvenskan. Men idag arbetar han på Aftonbladet som krönikör. Patrik har även skrivit två skönlitterära böcker, ” Gul utanpå” som är hans självbiografi och ”Onanisterna” som kom ut förra året.
Ung redaktion fick en exklusiv intervju med Patrik Lundberg innan föredraget:
Varför bestämde du dig för att skriva en självbiografi?
Den första boken, ”Gul utanpå”, skrev jag för att jag hade upplevt något och tyckte att det handlade inte bara om mig själv. Därför jag skrev den. Egentligen ville jag skriva skönlitterärt från början men nu hade jag denna saken att skriva om men min andra bok ”Onanisterna” den är skönlitterär och inte självbiografisk. Den utspelar sig bland annat i Bromölla.
Var är ditt favoritämne att skriva om?
Mitt favoritämne att skiva om… Ja alltså jag skriver gärna om saker som berör många för att jag vill att alla läsare ska förstå, det är viktigt för mig. Sen tycker jag att det är väldigt roligt att skriva om melodifestivalen eftersom nästan alla har en reaktion till det och alla vet vad som har hänt i den senaste tävlingen så alla diskuterar om det hela tiden överallt, vare sig man gillar det eller inte. Så såna grejer, ja det är kanske när det är fotbolls VM och sådär. Saker som väcker känslor.
I ”Gul utanpå” berättade du om skoltidningen och då nämnde du Jimmie Åkesson. Vad var det med honom som gjorde honom till en förebild?
På den tiden när han skrev i skoltidningen, det var långt innan han blev politiker. Då skrev han så himla bra. Han hade ett fantastiskt språk och dessutom kunde han lägga en ton och hitta grejer så att man verkligen hängde med som läsare. Det märker man än idag att han har en talang att nå ut till människor.
Ser du fortfarande upp till honom?
Nja, idag så är jag journalist och mitt jobb är att granska politiker så jag kan ju inte ha en politiker som förebild.
Hur var det att växa upp i Sölvesborg?
Det var tryggt och bra att växa upp i Sölvesborg. Som barn var det skönt för mig att känna de flesta och ha liksom en miljö som jag känner till och jag trivdes i en liten stad då. Men sen när jag blev lite äldre ville jag testa nya grejer och alla mina intressen gick inte riktigt beakta i Sölvesborg, saker jag ville studera och saker jag ville göra så därför flyttade jag till Malmö. Men Sölvesborg var bra att växa upp i.
Har du fortfarande kontakt med din biologiska familj i Korea?
Ja till viss del. Problemet är att jag inte kan koreanska och de kan inte engelska. Men vi brukar skicka emojis till varandra, ni vet att det funkar och det är nästan bättre än att skriva. Så det passar bra.
Har du åkt tillbaka till Korea sen du åkte och skrev om det?
Nej men jag ska tillbaka i år tänkte jag och hälsa på. Antingen i vår eller i höst. Det är ändå fem år sedan jag var där sedan, nästan sex år sedan. Så det är verkligen dags.
Vilken är din favoritpizza på Alis (Pizzerian i Sölvesborg)?
Jag är vegetarian nuförtiden men innan var det en kebabpizza som hette Micke som var jätte god men nuförtiden tar jag helt enkelt en Margarita med stark vitlökssås på så det är liksom bara tomat, ost och sås. Jag vet inte hur nyttigt det är men den är god i alla fall.
Text: Maja Lang och Agnes Molldén
Bild: Helga Bjarkadóttir
