Sölvesborg
Tommy och Karin Lilja är just hemkomna från en lång resa i Afrika där organisationen PTL Ministries, som en gång startade upp i Folkkyrkan Sölvesborg bedriver en rad olika projekt, inte minst har de byggt en hel sjukhusdel norr om Mombasa, Kenya.
”Nja, vi har gjort det möjligt, vår insats är den lilla. Vi möjliggör vad många gör tillsammans”.
Men hur bygger man ett sjukhus i Afrika?
”Ja, det är en lång berättelse, men kortfattat fanns det ett litet sjukhus här, som startats och drevs av en svensk missionär sedan drygt 20 år tillbaka, som saknade en operations och förlossningsavdelning. Genom Guds försyn kom vi i kontakt med sjukhuset under pandemin”.
Så det var en svensk som byggt sjukhuset?
”Ja, hon heter Pia Lind och kom hit 23 år gammal. Hon har faktiskt ingen utbildning alls förutom ett varmt hjärta och en stor potential som entreprenör. När HIV rasade som starkast i Kenya, dog 700 om dagen. Många barn blev föräldralösa och Pia ville göra något för att hjälpa barnen. Då hon fick idén att bästa sättet att hjälpa barnen var att föräldrarna överlevde och resten är historia. Nu ansvarar hon för ett sjukhus med 60 anställda och flera avdelningar”.
Men det fattades en avdelning?
”Ja, under pandemin blev en del av våra regelbundna projekt inställda så vi hade medel över. Vi hade då kontakt med en av docenterna på Drottning Silvias barnsjukhus, som jobbat som volontär på sjukhuset i Kenya. Hon berättade vilken fantastisk verksamhet det var och frågade om vi inte kunde hjälpa till. Vi skickade ner ett litet första bidrag och sedan löpte allt på. De gjorde ett fantastiskt bra jobb och det blev faktiskt så att vi byggde, betalade och inredde en komplett operations och förlossningsavdelning. I den här delen av Kenya är många smittade med HIV, därför behövs en operationssal för att kunna utföra kejsarsnitt, därför att det är vid förlossningen som bebisen smittas om mamman är HIV-positiv. Därtill lider många av kvinnlig omskärelse, som kan leda till oerhörda komplikationer, våra kirurger har hjälpt många sådana besvär”.
Hur känns det att besöka avdelningen idag?
”Det är ju oerhört berörande, vi har bland annat haft kirurger från Schweiz och USA, som utöver de ordinarie läkarna kommit som volontärer och avlastat klinikens egna läkare. Vi fick möta många berättelser om hur en operation hjälpt eller hur vi kunnat genomföra förlossningar som om vår klinik inte funnits hade gjort att kanske både mamman och bebisen inte överlevt. Vi är oerhört tacksamma till alla som gjort detta möjligt, vi är själva mera som en katalysator för vad många åstadkommer tillsammans. Allt startade ju i Folkkyrkan i Sölvesborg och med god hjälp av Norrebodens Sekondhand.
Är sjukhuset komplett nu?
”Det är ett pågående projekt, en sak vi gjorde för något år sedan var att samla in medel till en ny blodanalys, för att kunna analysera blod bättre, så att inte den som får blodtransfusion blir sämre. Det är mycket malaria och HIV i den här regionen. Det finns en avdelning som bara behandlar och hjälper HIV- positiva. Den är vi väldigt glada för. Det som fattas är en stor röntgen. Men den är på väg från Finland, det som återstår är medel för tull och transport. Vi hoppas kunna hjälpa till även där.
Men ni gjorde också ett s.k. Medical Camp?
Ja, då åker man långt upp i bergen, där det inte finns någon vårdcentral eller läkare och sätter vi upp en vårdcentral för en dag. Vi hade med oss 4 läkare, ett litet labb för provtagning, ett apotek och en optiker och massor med glasögon. Vi hade köpt 3 getter som slaktades och lagades mat på och totalt behandlades 450 patienter på ett dygn”.
Avslutades resan där?
”Nej, vi hade stor konferens i Zambia och sedan har vi ett arbete i Mellanöstern som vi besökte på hemvägen.”
Men hur är det att resa när det oroligt på så många platser?
”Jo, tanken slog mig när vi var i Mellanöstern. Det som händer allt oftare idag, är det som hände i Kenya, att flygbolaget, Kenya Airways, skickade ut ett mejl att vår flight till Nairobi var inställd. Så vi var strandade i Zambia. Men vi har tack och lov, Therese på Sölvesborgs resebyrå, som trots att hon på lördag eftermiddag befann sig utomlands och allt var stängt, löste en ombokning. Men i förhållande till de behov vi möter i tredje världen är ett inställt flyg inget problem. Det finns nog inget som kan ge mer mening i livet än att få hjälpa de som är utsatta och utan hjälp. Vi blir ett hopp i ett annars kompakt mörker”.
Text: Katie Lorentzon
Foto: info@contentbyme.se Mikael Eriksson