Pukavik
De växte upp i samma by, Pukavik vid havet i västra Blekinge. I tidiga tonåren bildade byns tjejer en grupp, en förening. De började träffas ett par gånger i månaden. Och det gör de fortfarande! Senast i en grönskande trädgård i Pukavik för att fira 70-års jubileum tillsammans.
-Vi fortsätter att träffas och har lika roligt som när vi var unga!
De sitter i skuggan vid kaffe-bordet i trädgården hos Inga Jönsson och minns.
-Det känns nästan overkligt att vi har träffats i 70 år!
De kallar sina möten för ”Träffen”. I början var det många som sydde och stickade under täckmanteln att det var en ”syjunta”.
-Framförallt träffades vi för att det var roligt och för att vi behövde prata av oss,
Från början var de några fler, nu träffas de som är kvar en gång i månaden: Berit Hansen, Kerstin Wirén, Irene Karlsson, Juna Svensson, Gun Olsson, Britt Berg och Inga Jönsson
De yngsta medlemmarna runt 80 år och den äldsta över 90!
-Här kunde vi prata om allt, om föräldrar, skolan, om killar, funderingar, problem, sjukdomar, framtidsdrömmar, ja vi vet nästan allt om varandra, säger Berit, som var den enda i gänget som stack iväg i ungdomen, bosatte sig i Kalmar i tre år och jobbade där innan hon återvände till bygden vid Pukavik. Juna och hennes syster provade också sina vingar och jobbade i småländska Skillingaryd, men trivdes inte och flyttade hemåt igen efter några veckor.
-Vi träffades på tisdagskvällarna och på lördagarna dansade vi och hade roligt i Galgabacken i Pukavik och senare på Alholmen.
Åren gick och de gick olika utbildningar, började jobba, förlovade sig, flyttade, gifte sig, fick barn, drabbades av olika motgångar, skilde sig, barnen växte upp – men de fortsatte att träffas.
Alla bor kvar i västra Blekinge, max två mil från Pukavik; Asarum, Mörrum,Vilshult, Sölvesborg.
En dag varje månad turas de om att ta emot de andra i gänget i sina hem och bjuda på lunch, fika och någon aktivitet, oftast bingo Sedan köper de lotter. Pengarna de samlar in används till att hitta på något roligt tillsammans några gånger per år; äta på restaurang, dansa, teater eller revy, kanske en resa.
-Ja vår gemenskap har betytt och betyder fortfarande oerhört mycket. Det är ett ovärderligt stöd, säger Inga.
Visst har de kivats och tycker olika ibland, men det viktiga är att här finns väninnor som känner en utan och innan. Det är en trygghet. När man deppar, eller hamnar på sjukhus, finns det alltid någon att ringa till. Någon som förstår. Någon som kan peppa eller bara lyssna och finnas där när man drabbas av sorger och elände. Men också vänner att dela glädjen med.
70 års jubileet firas under hela året, både i Pukavik och i Asarum och i höst på restaurang.
Det kommer att bli en hel del prat om gamla minnen, glada, sorgliga och inte minst om de upptåg och spex som de medverkat i genom åren. Som de gångerna i yngre dar när de drog genom Pukavik, väckte folk och ”sjöng maj” medan Juna spelade dragspel!
Text & Foto: Stina Helmersson
