Två bromsspår, ett par flip-flops och lite längre fram några köttbitar. Synen får en att darra till samtidigt som man undrar vad som egentligen har hänt och hur det kunde hända. Kanske droger eller alkohol inblandat, både när det gäller föraren och den olycklige som kom ivägen. Man kan aldrig veta helt säkert, speciellt när man inte var med. Man hade tur som inte var där. En sak vet jag i alla fall, TIA, This Is Africa..
Månad fyra och den varmaste månaden här i Tanzania, och den kallaste i Sverige. Julen närmar sig och man hör julsånger på vissa restauranger. På natten ska man verkligen inte vara ute nu då risken för rånare är större, speciellt under December-månaden då folk ofta bär runt mer pengar än vanligt. Försiktigthet är alltid nödvändigt, var man är. Barnen på centret åkte hem till sina hembyar nu i början av December och Theresa (Grundare på Make A Difference Now) åkte hem till USA. De kommer tillbaka i början av Januari.
Nu månaden som var inledde vi på Make A Difference Now ett simprogram för barnen på centret och vi började med de fyra äldsta tjejerna. Till en början var det förstås nervöst för dem eftersom tre av dem aldrig satt sin fot i en pool förut, men de lärde sig snabbt och kom över sin rädsla. Det var jag, en kanadensisk familj och Theresa som hade hand om simlektionen den här gången och det gick jättebra. Dagen efter fick vi sällskap av de två yngre tjejerna på centret som ivrigt ville lära sig simma. Det gick lika bra med dem och en av tjejerna som jag hade hand om i poolen simmade snart över hela poolen helt utan min hjälp. Man blir så stolt när man ser sådana här framsteg så snabbt och det känns som om detta är mina barn som jag ser växa upp och utvecklas. När barnen kommer tillbaka från deras semester i Januari ska vi fortsätta med de yngre barnen och jag ser fram emot det så otroligt mycket.
Häromdagen gjorde jag och en kille som heter Sean filmer om barnen på centret där de berättar om sig själva och dessa filmerna ska sedan skickas till barnens sponsorer i USA och Kanada. Vi åt julmat och lyssnade på julsånger bara dagar innan barnen åkte tillbaka till deras hembyar nu i början på December och jag spelade kort och UNO med barnen en hel dag, som de är jätteduktiga på. Jag vann inte så myclet men det var ändå väldigt roligt. Jag berättade för Upendo (en av tjejerna på centret) att jag ska stanna till Maj nästa år och hon trodde mig inte först men sen blev hon jätteglad, vilket gjorde mig jätteglad. Känslan att kunna göra någon annan glad är obeskrivlig och jag längtar tills jag ser barnen igen och deras miner när det inser att jag inte alls har lämnat Afrika riktigt ännu. Detta är min tid i livet och jag tar verkligen vara på den här. Dock går tiden snabbt och jag återser Sverige snart igen, men tills dess fortsätt läs Infobladet och om mina äventyr här i Afrika.
Text och Bild: Veronika Brink
