Under denna reportageserie följer fem delar där vi presenterar Kristianstads historia i årtionden. Nu fortsätter vi med del 3 och 1800-talet.
I början av 1800-talet förlorade Kristianstad alltmer sin betydelse som fästning, och betonades istället som ämbetsmannastad. Hovrätten inrättades 1821 i Kristianstad över Skåne och Blekinge. I februari 1847 beslutades att Kristianstad skulle upphöra att vara fästning. Den 5 juni utbröt en stor brand på Västra Smalgatan som la de tre sydvästra kvarteren i aska. Direkt efter branden började fästningen och staden raseras.
Vallarna gav vika ner i kanalen utan att det ordnades så att vattnet kunde rinna bort. Följden blev träskmark där vattnet stod och ruttnade. När koleran drabbade Sverige under augusti och september 1857, drababdes Kristianstad extra hårt med tanke på de sanitära förhållandena. 600 personer dog, vilket då utgjorde ca 10 procent av stadens befolkning.
När fästningsvallarna rivits och fästningsgravarna fyllts igen, hämtades inspiration från Frankrike och Paris. Boulevardgatorna med körbanor och gångbanor anlades. Idén blev
att anlägga trädkantade boulevarder där gamla fästningsverk legat. Och allt efter som staden växte lades nya vallar och de gamla förvandlades till boulevarder.
Kanalen som delade stadskärnan i två hälfter fylldes igen 1873-74 och blev istället Nya Boulevarden. Det var i denna vevan Kristianstad fick sitt smeknamn som ”Lilla Paris”. Av vallarna fanns till slut bara några delar av bastionerna i norr bredvid norra porten och 1900 tog man bort även dessa.
När järnvägsbanan Kristianstad -Hässleholm anlades år 1865 skrevs ny historia. Det bygges gasverk, vattenverk och avloppsledningar. Gatorna förseddes med trottoarer och belysning och skolor byggdes där fästningsverk tidigare hade legat. Slutligen fullbordades Kristian-stads kyrka (samma år som järnvägen invigdes 1865) genom att den nuvarande tornspiran sattes upp. Den ser i och för sig inte ut som Christian IV tänkt sig, men stämmer ändå väl in i byggnadsstilen.
Sin första verkliga industri fick Kristianstad 1861 då grosshandlaren C.J.F.Ljunggren grundade ett gjuteri med mekanisk verkstad. Företaget hade omkring 1900 ca 425 anställda och en omfattande produktion, bl a järnvägsvagnar, lokomotiv och ångbåtar. Hvilans mekaniska verkstad, Skånska Yllefabriken och Mårten Pehrsons Valsqvarn var andra betydande industrier som startade i slutet av 1800-talet.
Handeln fick ett uppsving framförallt genom den omfattande brännerirörelsen. Antalet köpmän ökade kraftigt kring sekelskiftet, från 62 st 1875 till ca 200 år 1910.
År 1865 sammanknöts Kristianstad genom järnvägslinje med stambanan. Ytterligare sex järnvägslinjer tillkom och gjorde staden till en knutpunkt i ett ovanligt rikt förgrenat järnvägsnät.
Under senare hälften av 1800-talet uppfördes bl a järnvägsstationen, rådhuset, residenset, frimurarehuset, stadshuset och Söderport-skolan.
Sammandrag ur boken Attraktiv Kulturbygd, 1994 samt Kristianstad i äldre tider.
Text & Bild: Christoffer Lundin
