Shopping, shopping och bara mer shopping. Vad annars ka man göra på Gekås i Ullared? Jo, självklart finns det massor med olika restauranger också som erbjuder allt från hamburgare till sallad. Men det är ändå shoppingen man riktar in sig på. Efter en dag full av letande och knuffande sitter man äntligen där på bussen hem igen, fattigare och tröttare, men ändå glad på något sätt.
Resan startar en småkylig septembermorgon på Statoilmacken i Kristianstad. Efter lite väntan kommer en stor, svart dubbeldäckare fylld med nyfikna ansikten som stirrar ner på oss. Till min glädje har vi platser längst fram på ”andra våningen” på bussen. Som ett litet barn sitter jag sedan och stirrar ut på omgivningen och väntar spänt på resan som ska ta oss till vårt mål.
Efter en stunds körande tar vi en paus på en rastplats, där de flesta passar på att göra toalettbesök eller handla på macken. Jag själv kör en combo, det är lika bra. Väl på bussen äter jag min nyinköpta bulle och tar en sipp av drickyoghurten. Sorlet är ganska lågt i bussen vid den här tiden men många är nog spända på att få gå lösa på Gekås. Jag är själv inte någon storshoppare men när det väl är billigare än vanligt är det något inom mig som skriker ”köp”!
Efter ytterligare någon timme i bussen är vi äntligen framme i det regniga Ullared. Suck för regn, men tur att vi ska vara inomhus! Utanför varuhuset är det ingen kö så jag blir genast bättre till mods men så fort jag kommer innanför dörrarna tar det stopp. Ett stopp skapat av parkerade kundvagnar. Jag småmuttrar lite om att trafikregler bör tillämpas på sådana här stora ställen med mycket folk och någon tittar förvånat på mig. Men snart kommer jag in i shoppingstämningen och gör både snabba omkörningar och parkerar i fria zoner.
Efter några timmar fulla med att titta igenom större delar av Gekås bestämmer vi oss för att lägga av det vi redan har köpt i bussen. Efter lunch på Burger King och en snabbtitt i några affärer till, men utan fler inköp, beger sig bussen hemåt på eftermiddagen.
Dagen blev lyckad och med min enda kasse vandrar jag genom Kristianstad på väg hem.
Text & Bild: Veronika Brink