I vår serie om intressanta personer besöker jag denna gång Rut Tegvald i Svängsta. En tystlåten, blygsam kvinna i den mogna åldern av åttiosju år. Det har ryktats om hennes sällsynta hjälpsamhet mot sina medmänniskor och av den anledningen träffas vi för en pratstund.
Född intill södra stambanan
Vi sitter ner på balkongen i hennes ombonade lägenhet på Hylsvägen i Svängsta. Rut berättar att hon föddes alldeles några meter intill södra stambanan där tågen gick mellan Älmhult och Alvesta. Platsen var Eneryda i Småland och när tågen dundrade förbi skakade den lilla banvaktsstugan i fogarna. Fadern var banvakt, vilket innebar att Rut och hennes nio syskon ofta fick åka fritt med tågen. Det blev besök i Borås och Stockholm där hon besökte släktingar.
Fick jobb i speceriaffär
Som liten flicka fick Rut lära sig att hjälpa till hemma. Det var många att ta hand om i den stora syskonskaran. Ibland på söndagarna cyklade hon den en mil långa vägen till kyrkan för att närvara på högmässan. Eftersom hennes mor inte ägde en cykel kunde hon inte följa med Rut. När Rut kom hem fick hon för sin mor redogöra för prästens predikan.
Som nittonåring ville hon se världen och sökte därför jobb i John Erikssons speceriaffär i Svängsta. Svängsta var stora världen för Rut och 1943 blev hon under brinnande världskrig anställd som butiksbiträde i speceriaffären.
Redan som ung flicka var hon den hjälpsamma Rut som i alla tider skulle bli hennes signum. När de gamla som hade svårt att själva bära hem vad de handlat erbjöd sig Rut att efter jobbet cykla hem med varorna.
”Folk har alltid varit snälla mot mig, därför är jag snäll och hjälpsam tillbaks”, säger Rut.
Hjälpte människor
I mitten av fyrtiotalet träffade hon Sixten och det blev giftermål. Hon minns den andra lysningsdagen då några av de tacksamma tanter hon hjälpt kom med sina sista sparade slantar i en glasburk som en lysningspresent. ”Fattiga var de, men de ville ändå ge”, säger Rut och minns tillbaks. Ruts stora samhällsengagemang gjorde att hon gick med i olika föreningar. Det var för att nämna några SSU, nykterhetsföreningen Verdandi och kvinnoklubben i Svängsta.
Hon var också verksam i barnavårdsnämnden och jobbade några år som hemsamarit. Här kom hon i kontakt med många människor och det blev att hon även på sin fritid engagerade sig i de människor som hade det svårt.
Hon hälsade på de som satt ensamma, åkte och handlade till dem när det behövdes och ställde upp på sin lediga tid och lyssnade till de bekymmer folk hade. ”Själv blev jag väldigt väl bemött när jag kom till Svängsta”, säger Rut. ”Lite ville jag ge tillbaks”.
Skötte sin svärmor
I det egna huset i Svängsta bodde även Ruts svärmor som ömt vårdades av Rut de sista åren. Rut visar stolt den porslinsblomma som hon fick i gåva av sin svärmor 1956. Att en krukväxt kan bli så gammal hade jag ingen aning om, men Rut säger att hon alltid har tur med blommor.
I början av femtiotalet drabbades Ruts man av TBC och ena lungan fick opereras bort. Han var en av de arbetare på Halda som drabbades av sjukdomen. ”Jag tror att det var fyra eller fem till av de som arbetade på Halda som drabbades”, säger Rut och berättar att det var en de värsta saker som hon drabbats av. ”Min make kunde bara jobba halvtid på grund av sin sjukdom, vilket gjorde att vi hade det rätt fattigt”.
I slutet av nittiotalet dog Sixten och sedan dess sitter hjälpsamma Rut ensam i sin lägenhet och förutom vården av sin porslinsblomma är hon också aktiv i pensionärsföreningen.
Jag förmodar att hon även där är den hjälpsamma Rut som hon varit genom hela livet.
Text och foto: Thommy Bergholts
Till INFO-Bladets läsare
Om du som läsare vet någon intressant person att skriva om, kontakta tidningsredaktionen eller Thommy Bergholts direkt via thommy.bergholts@telia.com Hemsida: www.bergholts.se
