Jag vaknar tidigt på morgonen, det smattrar på rutan. Å nej, inte idag! Idag ska jag ju på gårdsauktion i Väghult, strax norr om Kyrkhult. Jag tittar på mätaren i köket och inser att den
står på fyra grader! I början av maj! Då är det bara till att kränga på långkalsongerna, vinterjackan och vantarna då.
Med kameran i högsta hugg ger jag mig iväg för att se om jag kan göra några fynd. Väl framme,
vilket är mitt ute i skogen, parkerar vi bilen i något som likaväl kunde ha varit gjort för en gyttjebrottning. Bilar slirar för fullt och min sambo får ut och putta på grannens bil så att den hamnar där den ska jämte vår och inte mitt i alltihop. Gårdsplanen är full av folk och Pike Skolhäll som är ropare börjar göra sig redo för att sätta igång. Med mikrofonen i örat, slagklubban i ena handen och en käpp i den andra inväntar han att klockan ska slå tio. Själv strosar jag omkring bland en massa olika saker och ting. Jag hittar allt från ett par gamla kängor till skåp och fåtöljer. Ett helt bohag ska nämligen gå under klubban idag. Bertil och Greta Jönsson som äger huset
har nu bestämt sig för att sälja och detta innebär även att här finns en massa lösöre som också måste bort. Huset som är Bertils föräldrahem har alltså funnits i deras ägor i en herrans massa år. Hur många år förtäljer dock inte historien men vi kan gissa på många, då Bertils föräldrar bodde där tidigare. Klockan har slagit tio och hela
gårdsplanen ryms av förväntansfulla människor som väntar på att göra fynd . Pike kör igång och börjar ropa:
– En kopparkittel, får jag en femtiolapp?
Nä hä, en tjugolapp då?
Och så är auktionen igång. Jag blickar ut mot ”parkeringen” och ser att den är i det närmaste full. Hela tiden fylls det på med folk. En vit vagn med dofter av korv och kaffe lockar många att ställa sig i kö. ”Korvgubben” som brukar vara runt på auktioner verkar ha fullt upp. Detta är ju dock inte så konstigt. För vem vill inte
värma sig med en varm kopp kaffe i smällkalla sommaren. Pike förflyttar sig bland sakerna och man är livrädd att missa något. Jag har själv kollat in några riktiga godbitar och när vi närmar oss detta stiger pulsen lite extra. Hoppas nu bara att det bara är jag som vill ha just de här sakerna. På grund av regnet har vissa av sakerna fått flytta in på logen. Folket får stå utanför och ”bärarna” har fullt sjå med att komma fram för att leverera och
ta betalt. Folk blir lite tokiga på auktion och alla vill klart stå längst fram. Så lite trångt är det allt.
Allt eftersom dagen går mattas folkmassan av och vi är en nätt liten skara som orkar hålla ut hela auktionen. Vi som är kvar kan dock göra fynd. För i slutet är man ju inte så många som ”slåss” om sakerna. Efter fem timmar tackar Pike för sig, sista pinalen har fått en ny ägare. En härlig dag är till ända. Med många ”nya” saker, som jag säkert egentligen inte alls behövde, ger jag mig hemåt för att njuta av mina fynd.
