Bromölla
Författandet kan sägas ha sitt ursprung hundratusentals år tillbaka i tiden. Inledningsvis ristade man tecken och figurer som speglade sin samtid. Avbildade människor, bytesdjur, redskap, båtar och detaljer från vardagen karvades in i grottväggar och på stenblock. Detta var innan skrivtecknens tid, men en typ av författande var det likväl.
Med tiden ersattes dessa metoder av andra uttrycksformer.
Tidigt gillade jag att skriva. I småskolans strama klassrum dansade min blyertspenna över de linjerade arken. Långa episka berättelser kom tillbaka förmodligen olästa men ofta med någon snäll kommentar.
Jag bidade min tid med tålamod och envishet. Min första roman släpptes någon vecka innan min 60-årsdag. Man ska aldrig stressa en gratäng.
Under min tid på Nymölla Bruk (idag Sylvamo) skrev jag kåserier under mina samtliga 33 anställningsår. ”Filips Funderingar” under 30 år och ”Filips Fundament” under 3 år. Lättsamma funderingar kring livet och vardagen. Detta var möjligen en bra skola för min del.
Hösten 2021 städade jag skåpet och gick hem. En dröm var att åtminstone försöka sammanfatta ett bokmanus. Att gå från kåserimanus på ett par sidor till bokmanus var givetvis en utmaning. Om man brukar snickra ihop fågelholkar men en dag bestämmer sig för att i stället bygga en sommarstuga så märker man skillnaden.
Jag började lite trevande. Barndomsminnen varvades med smått filosofiska spaningar om dåtiden, nutiden och framtiden. Mitt i allt detta dog min pappa. Det styrde skrivandet in i en helt ny riktning. Sorgens och saknadens piskrapp var inte nådiga. Jag skrev och grät. Det blev en slags pysventil och sorgeterapi. En dag var manuset färdigt.
På rent måfå googlade jag fram ett förlag som verkade vara positivt inställt till debuterande skrivarwannabees, typ en sådan som jag. Jag gjorde en hel del nybörjarfel med mitt inskick men när det väl kompletterades med det ack så viktiga följebrevet så gick det mindre än en vecka innan svaret kom. – Välkommen! Vi vill ge ut din bok.
Vilket lyckorus! Mitt förlag säger sig kontraktera mellan 4-6 % av inskickade manus. Jag var verkligen inte beredd på detta. Mest sannolikt skulle ju vara att manuset returnerades med någon förhoppningsvis artig kommentar. Min taktik var att skicka till max fem olika utgivare. Nu behövdes inte detta. Efter korrektur och annat finlir gavs Nattviskaren ut i december 2023 som vanlig bok, e-bok och ljudbok.
Just nu ligger uppföljaren Nattviskaren II – Najaderna inne för korrektur. Bör komma ut till sensommaren eller tidig höst. Det var egentligen mer nervöst att lämna in den för jag tänkte att nu blir kraven högre. Även denna gång accepterades manuset omgående.
I denna stund är den tredje boken under framtagning, Nattviskaren III – Spiritus. Tanken är att den fullbordar trilogin. Utgivning 2026-27.
Nu är jag lyckligt nog inte ensam, vi är ett tappert litet gäng i kommunen som skriver. Det sprider mellan barnböcker, feelgood, deckare, rysare, historiska romaner och fiske samt reseberättelser.
Mitt skrivande är en anspråkslös hobby. Jag förväntar mig absolut inte att tjäna några grova pengar på det hela. Det är helt enkelt bara en väldigt trevlig syssla. Att leva på sitt författarskap är synnerligen få förunnat.
Ok, vad krävs för att ett manus ska ”hålla” för utgivning?
Det går inte att springa förbi språket. Den delen måste funka. Sen ska man veta att det ges ut enormt många böcker så ett manus måste ha en ”x-faktor”. Något måste glöda mellan raderna. Det finns sannolikt inte utrymme för tunna storys och hastverk.
Råd till den skrivsugne:
Ha roligt! Skriv när du känner för det. Acceptera att skrivarlusten går i vågor, ibland är man inte i fas. Då får man helt enkelt pausa. Det går inte att tvinga fram något som inte bottnar i inspiration och lust. Jag skriver på vinterhalvåret. Två skrivperioder brukar resultera i ett manus. Med tiden får man erfarenhet och vana.
Det är sunt med självdistans. Man får inte ta uppgiften på allt för stort allvar. Det handlar ju knappast om liv och död. Det man skriver kan inte älskas av alla. Jag har fått alla typer av omdömen. Rätt tolkat kan detta bli till nytta och utveckling. Skrivandets vånda kan innefatta olika störningsfenomen. En av mina skrivarvänner skriver alltid om slutet ett flertal gånger. Jag själv pendlar genom att ena dagen tycka att ”det här är ju briljant, har jag verkligen skrivit detta?” till ”mamma mia, vem kommer att orka läsa den här dyngan”. Ni förstår problemet?
Nattviskaren är en gengreöverskridande roman. Det är fantasy i botten, varvat med lite nordisk mytologi. Möjligen en nypa livsfilosofi och eftertänksamhet samt några droppar kärlek på toppen. Den utspelar sig i vårt närområde. Man får läsa den med ett öppet sinne.
” För att kunna höra en sländas vingslag, måste man komma riktigt nära”
Bokens omslag är inspirerat av en bild på min dotter Alexandra Lindgren. Hon har även designat Nattviskarens sigill. Mörk Vallmo är hennes företagsnamn.
Filip Lindgren. Norreskog
vårvintern, nådens och dådens år anno domini 2025.
