Föräldraskap

Eva Persson kåserar för oss i tidningen Easyinfo. Denna gången handlade det om föräldraskapet.

Om man är förälder tror jag att den största uppgiften i livet är just föräldraskapet. Det är inget man kan skilja sig ifrån. Även om det ser ut som om en del smiter från uppgiften tror jag att det är omöjligt. Den finns där. Alltid. Det är också föräldraskapet som ibland kan få en att gå ner för räkning. Tack och lov finns skrattet.

För en vecka sedan låg jag i soffan och tittade på teve, de visade ytterligare en såpa. Den här gången var det två energiska damer som åkte hem till folk där både oreda och smuts rådde. De tog prover bland annat från madrasserna och sedan visade de – grovt uppförstorade – kvalster som kröp omkring. Tidigt dagen efter hängde jag ut täcke och kuddar på vädring, lakan och örngott åkte i maskinen och jag gick loss på sängen med mattbankaren inför ett vidöppet fönster.
Kvalster! Vik hädan!
På kvällen talade jag i telefon med min dotter. Jag berättade vad jag hade sett och gjort.
– Minns du när jag väckte dig mitt i natten av att det kliade på hela kroppen?
– Nej, svarade jag helt
sanningsenligt.
– Du sa att det var kvalster och trots att det var midnatt drog du ut alla sängkläderna i trädgården.
– Gjorde jag?
– Ja, och jag grät men du bara fräste ”hjälp till istället för att tjuta”!
– Ojoj! Det kan väl ändå inte stämma?
– Jo, och så sa du att mitt rum såg ut på ett sätt att du skulle ringa Anticimex.
Långsamt väcktes minnet till liv och jag skämdes. Samtidigt hör jag ett fnitter i andra änden av luren och det hela slutar med att vi skrattar åt händelsen. Inte var jag en bra mamma när det utspelades men skrattet gjorde i efterhand det lite enklare.
Det finns fler såpor, bland annat de som förändrar en kvinna från topp till tå med hjälp av kirurger, tandläkare och stylister. För det är oftast kvinnor som deltar i den sortens program. Jag är inte anhängare av att sätta kniven i en frisk kropp och jag blir svart i sinnet när jag tänker på alla unga tjejer som blir påverkade. ”Vi tar bort knölen”, säger en kirurg och pekar på en perfekt näsa och jag tänker ”var finns den knölen”? Det är vad jag kallar för spöken mitt på ljusa dagen.
Min dotter var heller aldrig nöjd med sitt utseende i tonåren. En dag sa hon att hon såg ut som en gris. Efter att ha pratat om utseende, och att fokusera på det som är bra istället för tvärtom, förlorade vi tålamodet med varandra. ”Om du ser ut

som en gris så är väl jag mer hästlik”, fräste jag, varvid dottern rusade in på sitt rum och smällde igen dörren.
Efter en stund kände jag att så här kunde inte dagen fortsätta. Jag bryggde kaffe och plockade fram varsin god kaka från frysen – sötsaker tröstar alltid. Sedan knackade jag på dotterns dörr.
– Stick! Lämna mig i fred!
– Det är hästen som undrar om grisen vill ha en fika, sa jag och gnäggade högljutt.
– Stick, skrek dottern mycket upprört.
– ”Ieeehhhh”, sa jag och härmade en häst, det är hästen som undrar om grisen ”nöffnöff” vill ha en fika?
Då öppnades dörren och dottern stod på tröskeln och flinade.
– Du är inte klok, sa hon och när vi njöt av kaffet diskuterade vi möjligheten att starta en lantgård.

”Ett gott skratt förlänger livet”, säger ett välkänt ordspråk. Jag skulle vilja påstå att ”Ett gott skratt gör föräldraskapet lite lättare”.
Eva P