Bromölla
Min mor Anna Björk föddes i Tosteberga 1905. Tjugotvå år gammal gifte hon sig med den ett år äldre Max Seyfried och flyttade till Möllehusen.
Händelsen som jag skall berätta om är från 1932. Utgångsplatsen är vid nordöstra Levrasjön. Där ligger en mindre gård och tre, fyra bostadshus. Här under den höga bokskogen mot öster hukade sig husen under den snöstorm som rasade utanför skogen.
I gården jag nämnde har man all anledning att känna oro. Frun där går i väntans tider och hon skall snart föda. Mannen har vid middagstid varit framme i byn och sett stora snödrivor torna upp sig mellan gärdsgårdarna utmed vägen. Att ringa efter trafikare, det vill säga taxi, för att hämta barnmorskan var omöjligt och hästen han hade skulle inte klara av snödrivorna som blev större och större allt eftersom snöovädret fortsatte. Han klädde sig varmt och med kraftiga skodon begav han sig till granngården för att få hjälp. En skogskälke fanns ute som lastades med ett par halmbalar för att sitta på, några snöskyfflar, täcken, filtar och en fotogenlampa. Hästarna var vinterskodda och man gav sig iväg.
Man hade inte kommit långt förrän man insåg att det skulle ta för lång tid att följa vägen. Man bestämde att istället ta färden över åkrarna ner mot Levrasjön som man visste hade tjock is så här års. Man åkte längs vasskanten där snön hade blåst bort. Vid södra ändan av sjön, där idag vattenskidklubben håller till, nådde man åter land och över åkrarna gick färden vidare mot Ivetofta by, vars bygata var helt igenyrd av snö. Över åkrarna igen ner till Ivösjön. Här höll man sig nära land eftersom man visste om att pråmsläpen hade en öppen ränna en bit ut på sjön.
Min mor Anna Björk föddes i Tosteberga 1905. Tjugotvå år gammal gifte hon sig med den ett år äldre Max Seyfried och flyttade till Möllehusen.
Händelsen som jag skall berätta om är från 1932. Utgångsplatsen är vid nordöstra Levrasjön. Där ligger en mindre gård och tre, fyra bostadshus. Här under den höga bokskogen mot öster hukade sig husen under den snöstorm som rasade utanför skogen.
I gården jag nämnde har man all anledning att känna oro. Frun där går i väntans tider och hon skall snart föda. Mannen har vid middagstid varit framme i byn och sett stora snödrivor torna upp sig mellan gärdsgårdarna utmed vägen. Att ringa efter trafikare, det vill säga taxi, för att hämta barnmorskan var omöjligt och hästen han hade skulle inte klara av snödrivorna som blev större och större allt eftersom snöovädret fortsatte. Han klädde sig varmt och med kraftiga skodon begav han sig till granngården för att få hjälp. En skogskälke fanns ute som lastades med ett par halmbalar för att sitta på, några snöskyfflar, täcken, filtar och en fotogenlampa. Hästarna var vinterskodda och man gav sig iväg.
Man hade inte kommit långt förrän man insåg att det skulle ta för lång tid att följa vägen. Man bestämde att istället ta färden över åkrarna ner mot Levrasjön som man visste hade tjock is så här års. Man åkte längs vasskanten där snön hade blåst bort. Vid södra ändan av sjön, där idag vattenskidklubben håller till, nådde man åter land och över åkrarna gick färden vidare mot Ivetofta by, vars bygata var helt igenyrd av snö. Över åkrarna igen ner till Ivösjön. Här höll man sig nära land eftersom man visste om att pråmsläpen hade en öppen ränna en bit ut på sjön.
Vid Kyrkorren lämnade man sjön och for upp mot församlingshemmet där barnmorskan bodde. På griffeltavlan som satt på hennes ytterdörr stod skrivit, att om hjälp behövdes fanns hon på en adress i närheten av sjukstugan. Ner till sjön igen och mot Iföverken där den angivna adressen fanns i närheten.
På den plats där idag Tandvårdshuset ligger låg på den tiden en stärkelsefabrik. Dess tvättvatten släpptes rakt ut i ett dike som mynnade ut i sjön. Isen här var dålig och den ena hästen trampade igenom men kom upp igen och ingen kom till skada. Han som skulle ha hjälp gav sig till fots mot den uppgivna adressen. Barnmorskan Johanna Larsson klädde sig snabbt, han tog väskan och de båda skyndade sig till släden. Hästägaren vände ekipaget hemåt, hästarna hade fått filtar på sig. På släden hem i den mörka natten åkte nu tre infödda Råbybor, tillika skolkamrater. När den nya dagen grydde föddes en pojke som nu lever med egen familj i Bromölla.
Curt Hansson
Ivetofta Hembygdsförening,
årsskrift 2009
