Skidorna hade väntat i över 10 år att få röra på sig och glida fram på en bomullstäckt mark. Äntligen var stunden inne och jag fattade beslutet att pröva min kropp i dessa gymnastiska övningar. Med mina trumpinnar till ben och näsan i vädret, riktat mot Strandängens badplats och motionsspåret som slutstation, vandrade jag med skidorna på axeln genom ”byn”. Det kändes lite dumt att göra så i Skåne, men vad skulle jag göra?
Nu satt skidorna där de skulle och det blev först BAMBI PÅ HAL SNÖ innan jag kom igång. Det var tungt för jag fick göra ett eget spår, men det var mitt huvud redan inprogrammerat på. Tystnaden i skogen var som ett ljudisolerat rum. Jag trampade på och kände glädjen börja spira i kroppen. Här, just nu, åker jag skidor i Skåne! Mina krafter började mattas av så jag tog en paus med tillförsel av ny energi. Tankarna började leta sig tillbaka i tiden när jag var ett litet barn och åkte ensam i skogen vid min hembygd. Det kändes som jag befann mig där JUST NU och det var en underlig känsla.
En helomvändning och stolt att min kropp fortfarande hänger med. Jag gled fram i mina egna tillverkade spår och fick upp farten. I tankarna började jag konkurera med den unga skidåkerskan Charlotte Kalla.
Stillastående med blicken över vintervita Ivösjön och blålila siluett av Kjugekull, detta påminde mig mera om ett Norrlandslandskap än Nils Holgerssons Skåne. Ett ögonblick av berusad glädje och ansiktet lyste ikapp med naturens skönhet. Skidorna liksom jag var trötta och med spagettiben vandrade vi mot kaffedoften, som redan gjorde sig påmind i mina näsborrar.
Efter en stund mötte jag en ung familj med två små pojkar på en pulka. Vi var okända för varandra men ett glatt hejande var ett måste i denna stund. Precis när jag gått förbi hörde jag en liten pojkstämma säga: ” Mamma, det var ju tomten som varit ute och åkt skidor”. Hela vägen hem hade jag ett Mona Lisaleende på mina läppar. Angående min klädsel kan hjärncellerna få sig en funderare, men tänk så underbart det är att FÅ GLÄDJE och ATT DELA MED SIG.
Delad glädje av Inger Candevi
