Stig Svensson – skogens ensamme konung.

Thommy Bergholts har mött Stig Svensson i ett InPåLivet-reportage.

I vår serie om möten med intressanta profiler möter vi denna gång Stig Svensson.

Skrothandlaren Helge Karlsson från Jämshög är min vägvisare.
Vi tar oss djupt in i skogarna norr om Kyrkhult. Vi passerar nedlagda gårdar och vägen smalnar av allt mer.

Målet är att hitta Stig.
Enstöringen som har bott i sitt hus i skogen i över sjuttio år. Helge har svampkniven gömd i kaffekorgen, vi hoppas att hitta en och annan Karl-Johansvamp på hemvägen.
”Nu är vi framme,” säger Helge, och plötsligt efter att länge ha skumpat omkring på små skogsvägar ser vi Stigs rödfärgade skogsgård.
Vi stannar bilen och ut från huset kommer en man med långt vitt skägg och toppluva. Hade jag mött honom ensam i skogen hade jag trott att det var självaste tomten i egen hög person.

Bäst att vara ensam

Helge, som har frugans nybakade kringlor med sig, packar upp kaffe-korgen och vi sätter oss tillrätta i den spartanska stugan för att börja intervjun. Stig, som inte kan beskyllas för att prata i onödan, berättar kortfattat om sitt liv och försöker svara på de frågor jag ställer.
Jag frågar honom om han inte saknar moderniteter som TV, telefon och toalett inomhus. Stig saknar ingenting, han har det bra som han har det.
Han har skogen som närmsta granne. Ibland kommer det en älg och hälsar på och utanför fönstret ser han ibland vildsvinen gå och böka.

”Jag är lycklig och hade jag fått leva om mitt liv skulle jag leva det precis likadant.”

Stig saknar inget, inte ens ett kvinnfolk i huset.

”Det är bäst att vara ensam. Det trivs jag med,” säger Stig och ser allvarligt på mig.
”Jag lagar min mat själv. Då vet man vad man får,” säger han med en klurig blick.

Betplockare

Stig har bott i hela sjuttioett år på gården han tog över efter föräldrarna.

”Det har varit slitsamma år och det har inte varit så gott ställt alla gånger.”

Stig berättar att han i sin ungdom under sensomrarna åkte runt och plockade betor. Det blev resor till både Vadstena, Lund och Nättraby. Längre än så har Stig aldrig varit.
En gång blev han genom en pensionärsförening erbjuden en kryssning, men tackade nej.

”Jag vill ingenstans, utan har det bra där jag är,” säger Stig.

Älskar Snoddas

Stig stiger upp tidigt på morgonen och börjar dagen med en rejäl tallrik gröt. Sedan bär det av ut. Efter lite vedhuggning blir det ofta en promenad i skogen.
Han älskar naturen och känner att det är där han hör hemma. Före läggdags brukar han lyssna en stund på radion. Lycklig blir han om han har turen att få höra Snoddas sjunga.

Trollgubben

En del konstigheter har han upplevt i sin ensamhet. Han berättar om Trollgubben som bodde en bit därifrån. Det kunde hända att han råkade på Trollgubben och då fick han vara försiktig. Då kunde både det ena och det andra hända.
En gång lät Trollgubben en stor svart råtta slinka igenom nyckel-hålet i hans hus.

”Det var ofödda barn som kom på besök,” säger Stig allvarligt och jag väljer att inte forska mera i denna fråga.

Nu är i alla fall Trollgubben död och Stig har inget ont av honom längre. De enda som besöker honom nu förtiden är Jehovas vittnen som kommer ungefär en gång i månaden.

”Ja, så är det ju förstås varubilen som kommer en gång i veckan,” säger Stig.

Ekorrarnas beskyddare

Vi låter oss väl smaka av de goda kringlorna och jag förstår alltmer vilken stor djurvän och natur-älskare Stig är.
Stig tar hand om skadade ekorrar och ser till att de kommer ut i naturen igen. Han brukar ha dem ute i uthuset och mata dem tills de är så pass bra att de kan klara sig själva.
Vildsvinen är han lite arg på just för tillfället.

– ”De har varit i mitt potatisland och tagit all min potatis. Nu får jag skaffa potatis på annat håll.”

Lycklig

Jag ger snabbt upp de fåfänga försöken att försöka hitta något som Stig saknar. Han saknar helt enkelt ingenting. Stig är lycklig med sitt liv. Det enda han önskar är att få vara frisk och kry. Han vill inte byta bort det liv han levt i alla dessa år i ensamhet.
Om alla hade levt som Stig så hade vi inte haft någon miljöförstöring att tala om.
Stig är ett med naturen omkring honom.
Vi lämnar kvar kringlorna och denne skogens konung i sin självvalda och lyckliga ensamhet.
På hemvägen genom skogen hittar vi både kantareller och Karl-Johansvamp, men var någonstans förtäljer inte denna historia.

Text och bilder:Thommy Bergholts