Det slog mig häromdagen att jag har hamnat i en ålder som inte är definierad, den efter medelåldern och innan pensioneringen. Det kändes nästan lite pinsamt när jag diskuterade dygnets lägsta temperatur med min far och önskade mig en termometer som visade högsta, lägsta och allra helst även med inbyggd barometer. Förutom att mitt nya intresse för väder och vind finns det andra kännetecken för Öfvre medelåldern – nämligen balansen och minnet.
Jag var hemma hos mamma för att hjälpa till med städningen, helst vill hon göra det själv, men det är inte lätt att släpa ut mattor, byta glödlampor högt upp eller flytta möbler när man är 80 år. Det är sådant jag gör. Mamma tittar skeptiskt på mig när jag säger att jag gillar att städa. Det har jag gjort sedan jag var liten, en gång dammsög jag yttertrappan men då fick jag mig en bassning.
Nåja, jag skulle hjälpa till med att städa en ledig fredag. När vi druckit kaffe satte jag igång med badrummet. Förutom själva städningen tycker jag om att prova nya rengöringsmedel. Den här gången var det något riktigt bitande och giftigt från en amerikansk firma, långt ifrån miljövänligt, men ibland är det bra att ta ett rejält tag även om jag för det mesta tänker på naturen.
Jag sprutade det nya rengöringsmedlet på vasken och sedan vatten och grönsåpa i duschen. När jag satte igång att skura med en långskaftad rotborste hände det sig att golvet försvann under mina bara fotsulor. Om jag varit yngre hade jag bara skrikit ”weeee” och sedan återfått balansen. Istället sa det bara ”pang” och så landade jag på rumpan och slog ryggen i handfatets avloppsrör, som gick itu. Det hela slutade med att pappa fick köra och köpa nytt rör och på köpet fick mamma en ny kran, vilket hon berättade i telefon på kvällen.
Mamma: Jag skulle behöva en ny kran i köket också.
Jag: Det blir lite svårt att ramla in i köksskåpet.
Mamma: Hmm…
Jag: Fast jag skulle kunna sortera soporna och sedan störta in med huvudet före…
Sedan var det minnet, det tredje kännetecknet för Öfvre Medelåldern. ”Du upprepade dig”, sa mamma. ”Nej, det gjorde jag inte alls”, sa jag men mamma hävdade att jag skrivit om samma saker i två kåserier på raken. Och visst hade hon rätt.
Jag jobbar skift och en morgon när jag kom hem från ett nattpass tog jag upp ett bröd från frysen. De ser alla lite knotiga och ojämna ut eftersom jag bakar själv. När jag vaknade på eftermiddagen och stack ner handen i brödburken tänkte jag ”det var ett slibbigt bröd”. Kanske inte så konstigt för det var lammkotletter. Det fick bli knäckebröd till frukost. I veckan köpte jag en flaska diskmedel, som nu är puts borta. Jag har till och med kolla i kylskåpet men jag kan inte hitta den!
Jag utnämner nu en ny tidsålder, den Öfvre medelåldern, den när man är intresserad av väder och vind, tappar balansen och är disträ (läs: glömsk). Det är en ganska rolig ålder, jag lovar!
Eva P
PS Mamma hälsar att den gamla kranen sitter kvar, det var mitt rengöringsmedel som fick den att se ny ut!
e-post: eva.persson@bromolla.info
