Ibland för ödet dig på oväntade stigar. Salim Saab, 52 år, ifrån Beirut, Libanon, hade inga som helst planer på att jobba som lärare när han växte upp. Nu har hans väg lett till att vara rektor på Österslättskolan.
Det var krig och Salim hamnade i Hultsfred, Småland, som 23-åring. Han började språkpraktik på en gymnasieskola där. På vintern var han elev och när sommaren kom hade han blivit anställd som biträde till en tekniker. Han fortsatte läsa in gymnasiebehörighet och högskola, hans tanke var att bli programmerare. Men så kom en förfrågan om att undervisa i datorkunskap och Salim landade helt oplanerat i skolans värld. Han blev kvar i Hultsfred till 2016 innan han flyttade söderut till Karlshamn och tillträdde som rektor.
En bra ledare stannar i mer än fem år, berättar Salim. Man hinner då utveckla och skapa trygghet på sin arbetsplats. För medarbetares trygghet och elevers väl är Salims mål. Att tillsammans dela på framgångar och bygga en lagkänsla är viktigt. Teamkänslan märks i framgångarna hos eleverna med en nyligen lyckad och uppskattad musikal. Teknikelever som gått vidare till tävlingar i riksfinal och med ett bibliotek som utsetts till ett bibliotek i världsklass!
Han jobbar för mångfald och vill värna om svensk kultur. Skolan har något de kallar ”Våra 4T”, vilket står för Trygghet, Trivsel, Tillit och Tolerans, som är viktiga ledord för skolan. Hans mål är att alla elever ska nå sina mål och gå vidare till gymnasiet. Det når man genom att omfamna, inte pusha eleven. Vi är här för dem och vill fokusera på vad de kan, inte poängtera vad de inte kan.
Han kan tycka att ordet bedöma kan låta just dömande och skulle hellre vilja säga att man sa utvärderar, som i att se värdet hos varje elev istället. Salim har själv erfarenhet av hur man kan känna sig bedömd. Matematik var ett svårt ämne och när Salim frågade om hjälp kände han sig inte hörd av läraren utan undvek sedan att studera mer matematik, för han trodde inte på sig själv.
Allt det förändrades senare i livet då han började läsa matte i Sverige och han minns sin lärare Madeleine som med ett leende fick honom att överkomma det hindret. Nu känner jag att jag har fått ett grepp om vem rektorn är, en person som känner sig trygg, är en del av samhället här och har funnit sin plats, trots att det inte var det yrket han planerade.
Text & Foto: Ann-Margreth Färmnell
