Karlshamn
Få känner till att Karlshamn genom tiderna har haft flera kallbadhus som legat nära stadens centrala delar. Ett av dessa var placerat mellan Snittingsviken och Villa Utsikten, men revs 1947 – delvis beroende på att anläggningen skadats i en storm – men också på grund av att besökarna blivit allt färre i takt med att havsvattnet kraftigt försämrats.
Industrialiseringen av det f.d. lilla fiskeläget medförde bl.a. att badförbud länge rådde mellan Boön och Ortholmen. Förbudet kom att gälla ända fram till våra dagar, fast kanske mest beroende på att någon kommunalt ansvarig underlåtit att uppmärksamma att förbudet blivit inaktuellt på grund av strängare utsläppsregler som gjort havet utanför kusten både renare och badbart.
Inte långt ifrån Karlshamns under sommartid populära badbrygga, belägen nere vid Högskolan, låg dessutom i mitten av 1800-talet ännu ett badhus väster om Näsviken och mitt framför det stora, gula tvåvåningshuset vilket finns kvar än idag. Något senare (1898 fram till tidigt 50-tal) kunde staden ståta med det fashionabla Wägga Saltsjöbad som låg rakt nedanför restaurangen med samma namn, eller Saltan, som byggnaden fortfarande kallas i folkmun.
År 2008 var det så dags igen. Efter åtskilliga års pratande och förberedelser bildades Föreningen Kallbadhusets Vänner av en skara karlshamnare vilka samtliga besatt en stor portion entreprenörsanda. Målet var att någon gång i framtiden bygga och driva ett kallbadhus åt kommunens invånare. Fyra år senare bildade föreningen ett aktiebolag och nu, vid årsskiftet, stod bygget äntligen klart på pålar ute i havet. En vacker juvel, tycker många (ritat av Sven Gustavsson, White Arkitektbyrå i Malmö) och badhuset har nominerats till KAN-galans Stadsbyggnads pris 2015.
Galan äger rum i början av mars. Karlshamn har således fått en ny attraktion och redan efter en månad har föreningen 400 betalande medlemmar varav ca 200 är årsbadande.
Från idé till färdigt bygge har det tagit nästan 20 år. Notan slutade på 8 miljoner. Men hur blev egentligen resan möjlig?
Vi frågade en av initiativtagarna, Glenn Broberg, alias Guran: – För 15 år sedan var vi ett gäng som köpte in en bastubåt som vi hyrt ut till företag och privatpersoner som ville basta och bada i havet. Under de åren fick vi in en bra grundplåt, en halv miljon för att vara exakt. Dessutom har vi haft en fantastisk sponsring av lokala företag och även kommunen och vi har fått in årliga medlemsavgifter, sålt plankor, anordnat danstillställningar m.m. Och nu är vi där!
Han fortsätter:
– Alla i föreningen har gjort ett suveränt jobb, men jag kan inte låta bli att framhålla Leif Nilsson, pensionerad byggnadsingenjör, som haft minst sagt stor betydelse för att kallbadhuset kunnat bli verklighet, säger Guran.
Än finns det lite kvar att ordna med innan skapelsen blir perfekt. Just nu måste t.ex. gästande badare hämta sitt badkort (tagg) på hotell Best Western ute vid E22:an.
– Vår förhoppning är givetvis att det i framtiden ska kunna ske på ett betydligt smidigare sätt, menar Guran.
Tidigare badhus i kommunen har genom seklerna inte kunnat drivas på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt. Badhusen har helt enkelt inneburit förlustaffärer. Hur ska de badande vännerna göra för att undvika att hamna i en liknande situation?
– Vi har inte en krona i skuld och vi litar på att intresset för Kallbadhuset ska fortsätta att sprida sig, avslutar Guran.
Kallbadhusets Vänner har än så länge inga planer på att bilda en egen bastubalett, men vem vet, kanske får även Karlshamn – i likhet med männen i Tornedalen – sin alldeles egna balett-ensemble inne i det ryska badet, eller bastun, om man så vill.
Text & Bild: Anita Löfgren Eriksson
