Jag var just på väg uppför berget när en familj med sina fina hundar dök upp. Det visade sig att de skulle gå den ljusgröna slingan (2,6km) och en bit på Näsumaleden, precis som jag.
Det var roligt med så trevligt sällskap och mamman berättade att här finns det gott om både dovhjortar och vildsvin. Skönt tänkte jag att slippa möta ett vildsvin ensam!
Terrängen är mycket brant på sina ställen, så det är bra träning för hela kroppen, inte minst för hjärtat och benen.
Näsums bokskogar är en av Sveriges största bevarade bokskogar och här på Ryssberget har det vuxit lövskog i flera 100 år. Naturreservatet sträcker sig från Sölvesborg i söder till Jämshög i norr och högsta punkten är 157 m och som bredast är området 7 km.
När inlandsisen smälte och försvann kom den magra och näringsfattiga jorden fram. Här betade hästar, kor, får och getter det som fanns. Bonden släppte ut sina tamsvin som åt upp ekollonen och redan på yngre bronsåldern ägnade man sig åt växeljordbruk.
Det finns också många fornlämningar och andra fynd, även från stenåldern. Antikvarie Tomas Persson från länsmuséet i Sölvesborg berättar att man tror att det finns gott om gravar och tecken på bosättningar under marken.
Ryssberget har bildats genom att urberget sprack och en bit av berget pressades upp ur två parallella sprickor, samtidigt som landskapet sjönk runtomkring. Detta fenomen kallas för en urbergshorst.
Många har tvistat om hur Ryssberget fått sitt namn, men troligtvis kommer det från gammeldanska ”riisbier” som betyder risskogtäckta berget och det finns gott om blåbärsris. Gammelskog, multnande träd och andra träd står sida vid sida vilket gör att det finns gott om svamp och särskilda insekter och fåglar. Hit vill jag återvända snart igen!
Text & Foto: Karin Mattsson-Coll
