Näsum
Måns Jönsson född i Västanå 1858 och avled 1945, känd som Millamåns i trakterna. Han var en kraftkarl utan dess like.
Han härstammar på faderns sida från släkten Tundahl, känd för sin stora musikalitet. De behärskade både fiol, klarinett och dragspel. En skröna berättar om när de spelade sina instrument i Västanå kunde man dansa efter musiken i Näsum. Redan som sex-sjuåring fick han lära sig att arbeta. Först som vaktepojk och efter konfirmationen som dräng hos bönderna för 15 kr/år. På den tiden var en dagpenning på 25 öre för en vuxen inte ovanligt trots att arbetstiden kunde vara 15 timmar/dag.
När Millamåns var 24 år gifte han sig med Hanna, som var syster till Lena Sunnebjers farmors mor Tuasissa, makarna skaffade en bostad i Östad.
Det var ont om arbete på den tiden så Millamåns fick skaffa jobb i Arkelstorp och Kaffatorp där ett järnvägsbygge mellan Kristianstad och Glimåkra pågick. Här var han i tio år då dagpenningen uppgick till 2 kr. När sedan järnvägen mellan Sandbäck och Holje byggdes fick han arbete där och blev också anlitad att arbeta med Kustbanan i Blekinge. Åtminstone varannan lördag gick han hem till Östad från Ronneby för att tillbringa några timmar hemma för att sedan återvända till arbetet på söndagseftermiddagen. Han har arbetat bl.a på Sölvesborg Bryggeri, kanalgrävningar i Holje och forslat ved per båt.
När järnvägen skulle byggas mellan Sölvesborg-Olofström-Älmhult fick han jobb med grusningsarbete. Han var som sagt en kraftkarl som kunde bära 220 kilo på ryggen. Ibland hände det att tre man inte kunde köra fram en kärra med sten så gjorde jag det själv berättar han. De andra stod där häpna, förlägna och tittade på. Han var så stark och jobbade för två man så han fick enligt släkten dubbelt betalt. Han berättade att man på den tiden kunde gå mellan Östad och Sölvesborg för att köpa lite ryskt spannmål.
Trots att han bodde i grannsocknen så räknade han Jämshög som sin hemort. Där gjorde han sina inköp och besökte kyrka och lyssnade gärna till den välkände predikanten kyrkoherden Oskar Kronsjö. Trots hög ålder och krämpor gick han till Jämshög med stöd av två käppar. En gång så var han ute och skulle grusa av den nybyggda järnvägen och när han kom till Barnakälla var det en liten stigning. Där gick ett par överförfriskade lantbrukare som varit i Sölvesborg och köpt lite starkvaror. Då Milla-måns tyckte att deras gång var lite vinglig så erbjöd han dem skjuts. De tackade ja varvid Milla-måns tog den ene i skjortkragen och lyfte upp honom på gruslasset. Sedan tog han den andre på samma sätt. De blev väldigt överraskade på hur snabbt de blev en del av gruslasset. Sin sista tid tillbringade han hos Tuasissas son Olof som var gift med Annie, dotter till Milla-måns.
Material från Lena Sunnebjer
Sammanställt av Wolfgang Bodinger
