Bromölla
När man haft förmånen att i 84 år från fönstret i hemmet se denna pärla som jag anser sjön vara, ser jag det som en skyldighet att ge lite uppgifter om den.
Sjön är cirka fem kilometer lång och en kilometer bred. Djupet är som mest mellan 15 och 18 meter.
Sjön har endast ett tillopp, den lilla bäck som kommer från ”Barnakälla”, som är en kallkälla direkt ur marken. Till detta kommer lite dräneringsdiken som vid större nederbörd och snösmältning ger något vatten. Enligt geologiska undersökningar kommer vattnet från källor i botten, med vatten från Ryssberget.
Vattenståndet i sjön har sänkts betydligt de senaste 30 åren. Detta kan förklaras med en god skötsel av skogen runtomkring, bland annat har flera kärr torkat ut.
Fisket i sjön har i stort sett varit en meningsfull fritidssyssel-sättning; själv har jag inte fiskat så mycket. Som barn var det metspö, lite ålrev samt att fånga lake och kräftor under stenar. Den enda som levde på fisket sedan han blivit gammal var Sven Käck, han kom hem till mor för att sälja gädda eller ål. Vid lite större fångst cyklade han till Sölvesborg och sålde fisken.
De fiskare som jag känner bäst är tre generationer Bengtsson, Frans, Arvid och nu Leo. Den sistnämnda är den som varit mig behjälplig med namn och även ritat in dem på kartan.
Ofta när de kom iland med fisk talades om var fiskeplatsen var. Det var en hel del mer eller mindre kända namn. För att få dem lokaliserade på kartan åkte Leo och jag en varm sommarkväll en tur med Leos 7,5 hk Mercury runt sjön.
På den ritade och numrerade kartan kan ni följa färden. Start från ”Boställslandet”, här är botten långsluttande och var tidigare en bra badplats. Första platsen han nämner är ”Kristinas” därefter ”Råby bys” tvättplats (avsatt som samfällig mark i 1846 års laga skifte). Nu används denna som badplats och här har sedan 45 år tillbaka valborgsfirandet ägt rum.
”Tyrkakrogen” och ”Tyrkudden” är de nästa platser han nämner. Här var och är en bra plats att pirka aborre. Den anknytning jag själv har till namnen är, att när jag var barn fanns ett päronträd utanför mitt hem. Mor har berättat att i hennes barndom fanns ett hus här kallat ”Tyrkens”, man kan anta att han haft sin båtplats vid något av de nämnda namnen.
Lite längre fram ligger ”Abborresten”, en två meter hög sten. Tidigare när vattenståndet var högt och innan träden vuxit upp var det en mycket bra metplats. En träddunge 50 meter från sjökanten kallar Leo ”Lilla Bjär” (i lagaskifteshandlingarna kallas det ”Puka Bjär”). Här börjar det på korta avstånd från land bli bråddjupt.
Nu kommer vi in på områden där marken tillhör Trolle Ljungby. Stranden här kallas ”Kärralandet”, här var tidigare bra båtplats och bra fiske av kräftor. Därefter ”Pottudden”, ”Pottalandet”, ”Trulsalan-det” och ”Ingemars backe”. Vi är nu framme vid den del av sjön som idag kallas Halen, som är den östligaste delen av sjön. ”Smenissa-krogen” och ”Smenissabäcken”, vilket är det vattendrag som kommer från ”Barnakälla”
”Kåsakrogen” var en bra och lugn båtplats förr. ”Haludden” kallas en mindre udde vid skogskanten. Vi är nu på väg västerut och kommer till ”Fläskabacken”, en bergknalle som sticker ut i sjön. En liten vik intill kallas ”Bryevik”. Ett stycke från land ligger två stora stenar, Stora och Lilla skär. Vid lågvatten är dessa synliga 30 centimeter ovanför vattenytan.
Vi är nu inne på områden där byn kallas Allarp.
”Malmbergastenen” och Malmbergakrogen” är benämningar på två fiskeplatser. Namnen kan man härleda till fastigheten som ligger 100 meter från land och tillhörde Malmbergs. Gustav Malmberg var den förste som bodde i huset, vilket sedan övertogs av hans son Olof som var dragon. Säkerligen har han tillbringat många timmar vid sjön för att skaffa föda åt den stora barnskaran som växte upp här.
200 meter från land ligger en sandbank, där vattendjupet bara är två meter, ”Hökorren” kallad. Namnet kan härledas till den mitt för liggande gården, som förr kallades ”Hökens”.
Vi kommer nu till ”Bäckagrynet”, ett långgrunt vassbevuxet område. Nils Svensson, arrendator på Allarpsgården höstade här vass till taktäckning. ”Bollshusviken”, gården närmast kallas även ”Bolls-husen”, enligt Karl-Erik Lijenberg, som är född här, kommer namnet från att man tog virke vid en gård som låg vid Ivösjön när den revs. Gården tillhörde Ivetofta och är den som ligger längst i norr.
”Holmarna” är en mindre träddunge lite från fastlandet som vid lågvatten bildar en liten ö. ”Lille vig” och ”Bäcken” ligger vid är sjöns utlopp med 0,5 meters fall till Ivösjön.
”Norra Skarente-udden” och ”Södra Skarente-udden” ligger lite längre fram, någon förklaring till namnen har inte någon av oss. En vik mellan de två sistnämnda platserna kallas ”Skomattes vig”. Förut nämnde Liljenbergs sägen att namnet är gammalt. En boende här vid förra sekelskiftet hette Sven, han var byggnadssnickare och har varit med om att bygga brukshusen.
”Gunkakrogen”, namnet kommer efter Nils Svensson som var lantbrukare här. Han betraktade denna del som sitt fiskevatten, vilket han delgav inkräktare. Det berättas att han fiskade med ståndkrokar, även när det inte var is. ”Långeudde” och ”Backhansorren”, inga kommentarer.
Pålssons stenbrygga är en produkt av 1950–60-talets stenröjningar.
”Nämndemanskrogen” och ”Nämndemansviken”, ligger på mark tillhörande Ivetofta 5:1. Vattenskidklubben har i närheten sin övningsplats. Norregårdsbryggan har tillkommit på samma sätt som Pålssons. ”Hoffudden” och ”Hoffakrogen” har fått sitt namn efter Frans Hoff, som bodde i Råbys sydligaste belägna hus vid gränsen till Ivetofta 2.
Vi är nu tillbaka i Råby. ”Sjölyckorna” och ”Martinas vig”, marken här brukades av Mårten Nilsson och tillhörde sergeantbostället. Sista fiskeplatsen ”Boställsgrynet” passeras, långgrunt vassbevuxet strand-område. När solen lägger sina sneda strålar över Allarpslandet och Mercuryn signalerar efter bensin är vi åter på startplatsen.
Leo Bengtsson och Curt Hansson
Ivetofta Hembygdsförenings årsskrift 2005
