Bromölla
Sedan 1969 har Shemsedin Kelmendi från Kosovo utövat Karate och i början på april besökte han Bromölla för att visa upp sitt 10:e dan bälte som i karaten är den högsta graden. Shemsedin tillsammans med tränare från Kosovo och Norge delger sina kunskaper och erfarenheter i karaten till de drygt 30 deltagare. Barfota, svett i pannan och hög puls plus en mästare som leder förmiddagen blir träningen en söndag att minnas.
Shemsedin bor idag i Uddevalla och har haft kontakt med huvudtränaren i Bromölla karateklubb Osman Ejupi sedan långt bak i tiden. Osman själv har utövat karate i större delen av sitt liv. Cirka 40 år i Kosovo och över 10 år i Sverige där han öppnade Bromölla karateklubb under år 2002. Han har även gett sig på att öppna en klubb i Broby men på grund av transportsvårigheter la han ner sitt projekt där och öppnade sedan några år tillbaka Kristianstad Ippon karateklubb.
Det låter som att ni gärna vill hålla på tills den dagen kroppen säger ifrån. Hur kommer detta sig?
– Haha ja det kan låta så men det är tradition. Allt är underbart, jag älskar karate och kommer absolut fortsätta med det så länge jag bara kan. Jag får motion och får träffa alla dessa personer. Har tränat så länge, varför sluta nu? svarar Osman Ejupi med ett glatt leende.
Shemsedin, d från Kosovo kallar dig för ”baba”, vad menar de?
– För längesen när jag började träna var jag en av de få som faktiskt tog och fick chansen till att träna karate och blev känd snabbt. Idag har jag högsta bältet och tränat sedan jag var yngre än dig. De kallar mig baba för att jag är en far för de, baba du förstår som i ”the grandmaster”. De ser upp till mig, lär sig av mig och lyssnar på mig. Vid 2014 fick jag titeln som världsmästare för min ålder och så blir det om man bara tränar, det är kul. Den här helgen är jag här för att stötta klubben. Bromölla karateklubb har en bra framgång, svarar Shemsedin koncist sekunder innan träningen börjar.
Karate är en kampsport för alla. Vare det sig man vill träna självförsvar, tävla, döma eller bara få en skön dos med motion.
Text & Bild: Diosmar Jardinez Cuervo