Mitt emot Nordgrens affär i Möllehusen hängde en rad plåtlådor. Väta och rost hade gjort att dem prickiga som en stänktapet. Där väntade fruar, gamlingar, och bönder sex dagar i veckan.
Där var ivrigt prat om väderleken. Vädret var stor sak före EU. Det gällde dagligt bröd, som kom av mjöl, som kom av korn, som kom av skörd, som kom av sol och regn. Även fisket i fjorden ankom på väder och vind. Då kom han. Majestätiskt gled han ner för Kru-backen, Kungliga Postverkets postiljon, Post-Larsson från Gualöv, i sin svarta Volvo.
Larsson stängde av motorn, satte på skärmmössan, famnade den tunga bunten. För varje exemplar som föll på plats, lättade bördan.
Värdigt och vant fördelades sedan försändelser. Därefter sköttes post- och bankärenden genom bilfönstret. Barnbidrag, lyseräkningar och pensioner. Sedlar, där Moder Svea sträckte sig behagligt på en schäslong, växlades till olika valörer. Man bytte tioöringar små som sikfjäll, stora koppar- och järnslantar. Nya blanka Gustav Vl Adolfs kronor och någon enstaka tvåkrona med V Gustaf.
Innan bilen och Larsson slukats upp av Krogstorps Fure, var lådorna tomma igen och strax var tidningen på köksbordet. Fullt utslagen var den bred som en källarläm. Där rymdes allt mellan himmel och hav, liv och död, dop, gudmor och faddrar. Det förlovade och lystes, sen bröllops Mendelssohns in- och Clarkes utmarsch och kantorns namn. Omfattande redogörelser från begravningar, präst, prestaver, kransar och talare och anhörigas tack vid kaffet på Hotellet. Bilkrockar, sommarstugosstölder, bortsprungna katter och kor. Temperaturen i Täppet, bränder i halmstackar och försäljning av lingon på klockslag och plats. Börsnotering och dagspris på ägg. Hembiträde söktes och Urmakarlärling. Hemsyster blev man på två på Tollarps Lanthushållssko. ”Likasinnad” Änkling i Vinslöv sökte hjälp i hushållet mot fritt vivre. Luciakandidaternas galleri med polyfoto. Röstsedeln klipptes ut, liksom gruppfoto från konfirmandjubileum, brudfoto och dödsannonser, och kanske Anton Remelins dikter, särskilt om de slog an en hjärtesträng. Ölands pyromaner och Olle Möller blev något av följetänger. Syföreningens auktion och kommande Strömavbrott antecknades i almanackan. När familjeförsörjaren fått sin kvällsvard, väntade tidningen. Nu var det hans stund att blicka ut i världen och byarna omkring. Så långt var tidningars öde sig likt. Sen skilde det sig, beroende på vilken prenumerant man hamnat hos.
Några hamnade vid köksspisen och i pannrummet att skrynklas och sätta fyr med. I farstun för att stoppas rivna i skor och stövlar för att dra till sig fukt
Eller i städskrubben, för att med Häxans Kopparputs och gnuggas och gnuggas till kitteln blänkte som solen. Eller under vasken, för att ta upp slasken. Eller ut på trädgårdsborden, när man planterade om krukväxterna. Eller underlag i köket när husmor rensade sill och bar ut kramset.Slöjdlärarinnan flätade utklippta remsor för att illustrera tuskaft, kypert, och dräll. Väverskornas hade papperet till de första inslagen, där varpen blev till frans. Scouterna revs flikar som doppades i tapetklister och klistrade lager på lager på en ballong. Det blev ett påskägg att måla. Papier mache hette det. De kunde klistras på en vägg under de dyra dekorerade tapeterna och man skyddade golven med dem vid målning. Flyttkarlarna kunde konsten att i dem svepa porslin på ackord. Frilufsaren hade dem som dynor. Gamlingar vek båtar, mössor och flygplan till barnbarn. Småbitar svepte runt ägg och svamp torkades på helsidorna. Man kunde vika mackor i den. Men då hette det smörmatar. Ett slutligt ändamål var dasset. Vad duger en begagnad telefon till?
Text: Lenalis Trulsvik
Foto: Pixabay
