Bromölla
På den tiden såg inte Köpmangatan ut som den gör nu, den var faktiskt lite kortare. I söder började den vid Nygatan och slutade i norr vid Floragatan. Gatan kantades av många affärer men också av ett flertal småföretag. På Nygatan lite mot öster låg Sandbergs smedja, här arbetade förutom Georg Sandberg som ägde företaget, hans bror Arvid och någon lärling. Här utfördes alla sorters smidesjobb, från att göra trädgårdsgrindar, laga plogar och harvar till att sko hästar. Bredvid smedjan på hörnan mot Köpmangatan låg ett Johanssons Plåtslageri, som senare övertogs av en Friberg. Efter ett tag flyttade han till Sölvesborg och lokalerna övertogs av Bromölla Möbelaffär. Ägaren Nils Persson skötte affären och på verkstaden arbetade bl.a. snickarna Sven Dahlgren och Pelle Persson, tapetserarna Egon Håkansson och Rune Olofsson. Bertil Andersson, Börje Persson (sonen) och Acke Lindahl var några andra jag kommer ihåg arbetade där. Rörelsen blomstrade och byggdes ut lite varje år. När den nya sträckningen av riksvägen mellan Gualöv och Valje blev klar flyttades hela företaget till sitt nuvarande läge. I möbelaffärens källare hade mina föräldrar Erik o Margit Gustavsson en charkuteriaffär, som övertogs av Sture Nilsson som drev den fram till mitten av 50-talet då den upphörde. Lokalerna övertogs av Skånedelikatesser (Rubins) som gjorde sillinläggningar och sallader. Här arbetade många Bromöllabor.
På andra sidan gatan bodde Helge Fransson som sålde radioapparater på sin fritid. När televisionen kom i slutet på 50-talet byggde han till sitt hus med en affärslokal och startade Franssons Radio och TV, affären flyttades senare till Tiansvägen. Nästa hus var Dalgrens där var frun som heter Rut sömmerska. I huset bredvid Dalgrens drev Ture Karlsson en bilverkstad. Han bedrev också busstrafiklinje mellan Bromölla och Olofström, med resenärer som i huvudsak arbetade på Olofströms Bruk. Hos Ture arbetade bl.a. Bromöllas egen ”Calle Jularbo,” Karl Andersson. Företaget flyttade till nya riksvägen och drev där Nynäsmacken som komplement till verkstaden. Ett annat bilföretag låg vid Hagagatan strax intill. Ägaren Holger Lindblom drev från början ett skomakeri, men övergick sedermera till bilförsäljning. I samma hus hade också Hagberts Foto sin verksamhet. Hagberts flyttade sedan ner till Ågatan och Lindbloms till riksvägen där man hade Gulfmacken. Intill Tures bilverkstad på Köpmangatan låg/ligger ett större hus. I detta bedrev Hans Lundqvist konditori och speceriaffär. I källaren fanns bageriet och där arbetade ett tag fem personer, Kurt Andersson, Lasse Frid, Helge Andersson, Gustav Larsson och Hans Karlsson. På första våningen fanns affärerna och i övervåningen hade de sin bostad. Lundqvist startade sedermera Hagahallen och familjen flyttade också dit. Kurt Andersson som arbetade i bageriet tog över rörelsen tillsammans med sina föräldrar ett tag. Därefter drev Lars Eriksson en cykelaffär i lokalerna under en tid. Intill fanns ytterligare en speceriaffär, först Hansson & Håkanssons, sen Lövkvists. I ena ändan av huset fanns en mjölkaffär och dit kom ”Mjölka Ture” med mejerivaror från mejeriet i Gualöv. Ragnar Lövkvist bodde med sin familj i husets övervåning. De drev rörelsen tills den upphörde i början på 60-talet. Huset mitt emot Lövkvists var mitt barndomshem. Min far Erik Gustavsson hade charkuteritillverkning i källarplanet och med sin varubil försåg han hushållen i byarna runt om med dagligvaror. Efter ett par år såldes rörelsen till Nilssons Chark nere i skogen som idag är ett medelstort företag inom sin bransch. På Folkets Husgatan lite ner mot byn bodde sotare Sedin. Han hade två lärlingar, Arne Nylin och Stig Karlsson. Sedin som varit boxare i sin ungdom, hade i omklädningsrummet som utlärda blev Arne sotare i Mjällby och Stig i Sölvesborg, den sistnämnde var även en duktig fotbolls-och bandyspelare under många ar. I Sedins hus öppnades sedan en pappersaffär ”Korta Varor” där bl.a. min bror Mats hade sitt första jobb. Han fick cykla ner till Pressbyrån vid stationen varje dag för att hämta tidningar som skulle försäljas i butiken. Hans lön, 5 kronor i veckan. Norr om Folkets Husgatan ligger Katolska kyrkan.
På söndagarna när affärerna var stängda var det ändå liv och rörelse på gatan. Det var gudstjänst i kyrkan och det var många invandrare främst från Polen som var katoliker, som då kom fint uppklädda och gående till söndagsmässan. Varje julaftonskväll var det mässa, det var högtidligt att se och någon främlingsfientlighet upplevde jag aldrig som barn. På Ivögatan som går upp till kyrkan bodde skräddaren Knut Carlsson. Skrädderiet hade han hemma i huset tills mitten av 50-talet då han flyttade rörelsen till ”Brödernas Gamla” nere i byn. Lite längre mot norr på Villagatan hade Åke Olsson en budtjänstfirma. Den såldes 1959 till Axel Persson ”Taxi Axel”, som efter en tid flyttade därifrån. Ytterligare en speceriaffär låg i omgivningen, Brukshandeln som ägdes och drevs av Sture Axelsson. Den låg vid hörnet Tiansvägen och Villagatan. Sista företaget jag kommer ihåg var Henry Österbergs Åkeri som låg uppe vid Floragatan. Man körde omkring och tömde bl.a. hushållssopor och till sin hjälp hade han sina svågrar Knut Persson och Hjalmar Ståhl. Åkeriet låg först på en liten jordbruksfastighet där Brogården nu ligger. Då körde man med hästar. När ålderdomshem-met skulle byggas flyttade man till Köpmangatan och hästarna byttes ut mot en traktor. En del hus i området ägdes av bruket. Där tömde inte Österberg utan de gjorde de själva. Ett par man körde omkring med en liten lastbil och skötte renhållningen. Dessa hus var lite äldre och hade fortfarande utedass så de tömde även dessa. Sammantaget kan jag konstatera att Bromöllas verkliga affärsgata och köpcentra på 1950-talet var Köpmangatan, därav namnet. Som fanns i källaren hängt upp en sandsäck i taket, som flitigt användes av ungdomarna.
Text : Ivetofta Hembygdsförenings årsskrift 2007 Willy Gustavsson
Foto: Ivetofta Hembygdsförening
