Jag ser när öringen går upp och tar. Fisken rusar, rullen skriker, livet leker. Vi är på Island och har bestämt möte med den sanna lyckan. Den bor här. Här vid älven Mýrarkvísl…
Vi åker från Kastrup på Johannes Döparens dag. Vi är på väg mot den plats där regnbågen slutar och där skatten består av öring och röding i sagolik miljö. Som vi längtat, det står Island på våra biljetter.
Efter att ha landat i Keflavik flyger vi vidare mot nordost, till Akureyri, där en bil står och väntar. Vi kör in i landet, upp över bergen, och smått lyriska sitter vi där och tittar ut över landskapet. En timme senare når vi vår lodge vackert belägen bara ett stenkast från älven Mýrarkvísl.
Midnatt men ljust, snabbt ombyte för fiske. Vi måste svalka av oss, vi måste släcka iver. Bilen rullar ut mot älvens övre pooler. Det har varit en lång resdag men är man övertänd känner man ingen trötthet. Spön trenslas, flugor binds på. Efter kloka tips från Stefan dröjer det inte länge förrän alla fått fisk. Känner ett lyckorus i kroppen när den första öringen väljer och sväljer min lilla nymf. Det blir tre fina fiskar denna natt och först när vi vänder hemåt känner jag av trött-heten. Går till sängs och njuter av tidig framgång. Strax frukost, blundar, måste vila lite innan äventyret tar fart…
T
orrfluga i Mýrarkvísl
När jag ser tillbaka på resan är nog den fjärde dagen som helhet den finaste. I vanlig ordning grundar vi med god frukost förgylld med pannkakor och lönnsirap. Halvtid nu, tröttheten ger sig till känna, men med lite kaffe i kroppen så går man igång. Solen skiner när jag går ner mot älvens pool 43. Efter en stund ser jag små vakringar där på andra sidan. Tänk att man alltid blir så upp-spelt och smått stressad av denna syn. Sätter på en svart Klinkhammer och lägger ut. Kastar en stund utan resultat men ser att allt fler fiskar börjat vaka. Fler lägen, bättre lägen. Inkast blir till frikast, snart straffkast. Prick klockan elva lägger jag ut flugan klockan tolv. En vacker öring går upp och tar mitt i älven. En kvart senare landas fisk nummer två. Sen, på med en liten, brun, Streaking Caddies. Flugan når ytan och försvinner direkt i en virvel. Underbart! När den stora fisken vilar ut i min håv så slår den sanna lyckan sig ner på min axel. Tänker för mig själv: ”Får man ha det så här bra?”
På tal om får, jag krokar av, mäter och sätter tillbaka fisken. Vänder mig om och ser att jag fiskat inför publik. Där står en tacka och två lamm och tittar mig djupt i ögonen. Lite som tillsyningsmän står de där och ser till så att jag sköter mig. Det var för övrigt tackor och lamm överallt… så också bock i den rutan.
Sitter där en stund och njuter. Ser snöklädda berg som kuliss, ser öppna landskap med betande får, ser älven flyta fram, ser en syn som knappt går att beskriva i ord. Lutar mig tillbaka och tittar upp mot en klarblå himmel. Blundar. Blir vemodig när tankarna går till min far som gick bort för några år sedan. Han älskade att fiska, men fick aldrig uppleva något som detta. Men den sanna lyckan fanns säkert där hemma vid Ivösjön också. Alla vatten har sin charm när man lärt känna dem. När man kan se deras riktiga färger. Ligger där och börjar nynna på Cyndi Laupers vackra True Colours.
Röding i Langavatn
Sent denna kväll når vi sjön Langavatn och vadar ut i trolsk miljö. Vi står där på rad och väntar på att sjöns rödingar ska gå igång. Efter en kvart händer det vi hoppats på och vackra fiskar med röd buk och vita fenor börjar rycka och slita i allt som presenteras. Det blir en färgsprakande tillställning och det känns som att man står och drillar i en isländsk saga. När jag fått fem fina fiskar vill jag att sagan ska få ett lyckligt slut och vadar iland.
Mitt i natten summerar vi upp dagens fiske och jag har lite hopp om att vara med i matchen. Nix, de andra har fått fler fiskar men jag ler för mig själv. Ett pass som detta kan ändå inte bli mer fulländat.
Havsöring och röding i Lónsá
På den femte dagen beger vi oss mot Lónsá som ligger sjutton mil från Akureyi. På vägen får vi uppleva mycket Island i form av byar, berg och älvar omringat av ett väldigt blått hav. Vi spelar hög musik och Kim Larsen är tongivande. Väl framme har vi bestämt oss för delning. Jag och Stefan ska börja fiska vid poolerna närmast havet. Jag börjar fiska vid en bro bara ett par hundra meter från det stora blå. Med en Black Ghost på tafsen går jag igång med kast in under bron. På mitt fjärde försök visslar det till i grejorna när en stor havsöring suger i sig min fluga. Stefan coachar med dragen kamera och full av adrenalin landar jag den fina fisken.
Lite senare, lite längre upp i älven ser jag på håll att Krille hittat en pool som verkar stekhet. Han står där och drillar en jätteröding som fallit för en liten brun Copper John. När fisken landas skriker han rakt ut. En underbar fisk på 60 cm plåtas och sätts tillbaka. Jag får chansen och lägger ut min nymf vid den där heta stenen. Stefan och Johan sitter en bit upp och tittar ner på skådespelet. – Bra kast, den kommer att ta, skriker de i kör.
Den tar! Det skakar till, sen bränner linan sönder min tumme. Smällar och smärta man längtar efter. En stund senare landar jag en av mitt livs fiskar.
Maximus för mig…
… som flugfiskare är inte det stora vattnet, de stora fiskarna. Jag gillar lite mindre, smalare vattendrag som ringlar sig fram. Där ska streamers, nymfer och torrflugor spela ihop och komplettera varandra utifrån poolernas karaktär. Vidare får fiskarna gärna vara så starka och vackra så man blir tårögd. När man torkat sina tårar och lyfter blicken är det rätt kul om man kan få dela glädjen med ett nyfiket får. Skulle allt detta ske i sagolik miljö, då är det fulländat. Då pratar vi max. Mýrarkvísl är mitt Maximus.
Avslutar med ett tack…
… till fiskevännerna Johan, Krille och Stefan och till alla andra lekkamrater jag träffade denna vecka. Häri inkluderas öringar, rödingar och fårskallar.
Text och foto: PeA Green
Foto: Stefan Enevoldsen
