Bromölla
Jag kom till Bromölla med min familj sommaren 1949. Min far Börje Olofsson hade fått arbete på Iföverken, närmare bestämt i Pressgodsfabriken.
Vår familj bestod av fyra personer far, mor Astrid, och min bror Kjell. Mor gick i väntans tider, och nedkom med en flicka som döptes till Ingrid. Far köpte en insatslägenhet på två rum och kök, belägen på tredje våningen med adress Ågatan 35 A. Om söndagarna skötte far den gemensamma värmepannan som stod i källaren. Pannan eldades med sågspån så det blev många turer.
Flerfamiljshusen byggdes på 40-talet och ägdes av Iföverken. Min mor berättade för mig på gamla dar att hon var väldigt orolig för hur det skulle vara att bo i ett höghus, vilket hon aldrig gjort tidigare. Men också närheten till järnvägen var ett orosmoment när vi barn var små. Närmsta speceriaffär var Kullbergs dit mor fick cykla för att inhandla våra dagligvaror. 1951 flyttade vi till en trerummare med kök, på samma gata och med beteckning 28 B belägen på första våningen. Det ena rummet hade egen ingång och kunde användas till uthyrningsrum med tillgång till kök. Min farmor som flyttat till oss från Hurva bodde i denna under nära sju år. Kjell sov hos farmor och jag och min syster fick sova tillsammans med föräldrarna i sängkammaren.
Sex familjer bodde i vår trappuppgång och vi var inte mindre än sjutton barn, så det fanns alltid någon att leka med. På den tiden lekte man alltid utomhus, pojkarna spelade fotboll och vi flickor hoppade rep, hystade boll, lekte kurragömma och spelade brännboll. Kjell hade byggt en höjdhoppsställning vilket gjorde att jag blev intresserad av denna idrott.
På gatan fanns flera affärer, huset vi bodde i fanns Joel Bengtssons Bageri, sen fanns Odenbergs Sjukvårdsaffär, Åströms Möbel och Hans Lundkvists mjölkaffär. Mittemot låg Ellen Idéns diversehandel, där fanns allt som behövdes.
En snabbköpsaffär öppnades senare vid korsningen av Tians väg, där fick man själv plocka till sig varorna, vilket var nyhetens behag för många husmödrar. I huset låg också Yngve Gustavssons frisörsalong, där jag gick och klippte mig. Missionskyrkan drev söndagsskola i källaren på 31 A, under ledning av tant Göta och farbror Wendt och fröken Linnea Danielsson.
Vi var många barn som varje söndag gick där, själv tyckte jag mycket om att gå dit. Järnvägen gick då som nu, längs med Ågatan. En dag krockade en ”drickabil” med tåget, som spårade ur utanför vårt hus. Jag såg när det hände, men som tur var blev ingen allvarligt skadad. Detta var i slutet av femtiotalet tror jag mig minnas.
Vi flyttade från Ågatan till ett av Brukshusen med adress 54 beläget längs Tians Väg, jag var femton år, och med mig tog jag alla mina härliga och fina minnen från tiden där.
Rose-Marie Andersson född Olofsson
Ivetofta Hembygdsförening årsskrift 2015
