Den lokala kriminalteknikern Alf Ahrér dyker upp på platsen där inbrottet skett och frågar om någon gått eller vidrört något. Han gläds av svaret, nej ingen har rört eller gått inne på rummen där inbrottstjuvarna under natten har härjat. Då börjar arbetet med att säkra spår efter gärningsmännen som brutit sig in och stulit.
I fyra år har Alf arbetat som kriminaltekniker och han plockar vant upp sin utrustning som ska säkra eventuella spår på dörrar och på golvet som delvis är täckt med glassplitter. Först söker han efter skoavtryck. Det görs med hjälp av en lampa som tar fram avtrycken som annars inte syns för blotta ögat. Dagens första fynd är ett avtryck som syns extra tydligt, ett skoavtryck mot en bok som ligger slängd på golvet.
Nästa steg i spårsäkringen är att leta efter fingeravtryck. På dörrarna och på dörrkarmarna finner man många avtryck. Allt för många denna dag för att kunna urskilja om något tillhör en eventuell gärningsman. Man finner istället samma skoavtryck som på boken. Det konstateras att dörrarna måste ha sparkats upp av förrövarna.
En annan viktig del i kriminalteknikerns arbete ute på brottsplatsen är att dokumentera. Man fotograferar och får klart för sig vad som saknas efter inbrottet. Det upprättas anmälan och i den kommer all dokumentation att finnas med. Att göra en spårsäkring av brottsplatsen efter ett inbrott är en rutinåtgärd. Även om man inte finner några spår som leder till en gärningsman denna gång kan uppgifter från detta inbrott vara till hjälp vid andra brott.
– Säg att vi om några dagar griper en gärningsman under ett pågående inbrott. Då kan denna dokumentation vara behjälplig om vi eventuellt har med samma gärningsman att göra, avslutar Alf.
Text & Bild: Elin Troedsson
