Säg något snällt!

För någon dag sedan bestämde jag mig för att köpa en flaska vin.

För någon dag sedan bestämde jag mig för att köpa en flaska vin, i kassan stod försäljaren som förde en diskussion med sin kund.
Det gällde inte alkohol utan att vi människor borde säga mer positiva saker till varandra. Någonstans hade han läst att när nyheterna på tv avslutades med en glad nyhet mådde tv-tittarna mycket bättre.

Jag tror på det.

Under de åren som jag har skrivit kåserier har flera främmande människor kommit fram till mig och sagt att de tycker texterna är roliga, att de skrattar åt mina filosofier och tycker om det jag skriver.
Varje gång blir jag lika glad och jag skulle kunna dansa fram i timmar efter ett sådant beröm.
Jag har inbillat mig att det är jag som är lite stollig – att bli tramsigt glad över beröm har känts en aning barnsligt.

Men jag har reviderat den känslan, jag tror att alla människor tycker om att höra bra saker och att man blir ännu bättre, snällare och gladare av det.
Ringar på vattnet skulle jag kunna kalla det, fast min egen filosofi säger att om jag fyller upp sitt sinne med bra saker finns det inte plats för de dåliga.

En gång när jag var ute på en cykeltur fick jag se en äldre kvinna klädd i en fin grön dräkt, på huvudet satt en söt hatt och hon gick sakta framåt stödd av en käpp.
Damen var något av det stiligaste och vackraste jag sett på länge och när jag passerade henne i full fart hojtade jag ”du är jättesnygg”! Kvinnan stannade till, hämtade balansen och sedan höjde hon käppen i en vild vinkning.
Jag blev glad och det tror jag hon också blev. Vi borde bjuda lite oftare på de snälla sakerna vi tänker.

Sedan finns det de där människorna som ska säga sanningen i tid och otid. ”Ursäkta, men jag säger alltid vad jag tycker och tänker”, vräker de ur sig och så kommer meningarna studsande ut ur deras munnar och orden landar tungt på den som står framför.
Utan att någon har bett om det laddar de skottsalvor för att leverera det som de kallar för sanningen.
Själv tror jag det är olyckliga människor och att de inte klarar av att säga något fint, snällt eller uppmuntrande och genom att se andra bli molokna blir de själv inte riktigt likna vissna som om de hade haft en strålande människa framför sig.

Hädanefter kommer jag att lysa som en sol när någon säger snälla och fina saker till mig, och de där som levererar sanningar med en ursäkt på läpparna – ja, har jag eller någon annan inte bett om att få höra sanningen har de heller inte någon rätt att leverera den såvida det inte gäller liv eller död. Ovanpå allt tycker jag att de som inte kan säga något snällt över huvudtaget inte ens har rätten att leverera kritik.

Jag tycker att vi kör året ut med positiva saker och först om man har sagt tre bra saker får man lov att leverera mindre bra såvida den som ska ta emot det har bett om att få kritik. Låt 2008 vara året där vi gör snällheten till en vana.