Vaknar upp av ett yl. Ett barn eller en hund? Kommer fram till att det är en hund efter att ha övervägt hur stor sannolikheten är med nattlig barnaga. Lyssnar på ljudet ett tag till innan jag bestämmer mig för att somna om igen, för vad kan jag göra åt det i vilket fall som helst.
Man är så hjälplös här. Dagligen möts jag av fattigdom, plågade djur och föräldrarlösa barn, men hur ska jag kunna hjälpa dessa kategorier som ensam individ? Jag har börjat i små mängder genom att dels hjälpa till på Kilimanjaro Kids Care och dels hjälpa en nystartad organisation (snarare uppdaterad) som kallas Simbas Footprints och drivs av Sybille från Schweitz och Frida från Sverige. Jag har hjälpt dem med bland annat att måla och städa två hus som Sybille och Frida hyr till åtta barn (föräldrarlösa) som ska bo där. Barnhemmet som även kommer bli ett dagis i framtiden heter Simbas Cliff och ligger inte långt ifrån där jag bor (ca en kvart med motorcykeln). Barnen kommer flytta in där i December förmodligen och kvinnan som tar hand om dem kommer flytta in nu redan i November.
Det börjar bli varmt i Tanzania nu, visserligen var det redan varmt när jag kom men nu börjar det röra sig upp mot grader som jag anser vara för varmt, runt 30 grader celsius och högre. På morgonen och förmiddagen är det svalt och ibland är det molnigt och till och med regnar, men sen när det närmar sig lunch och eftermiddag så blir det stekhett och man vågar knappt vistas i solen för risken att bränna sig rejält. Men det är bara att ta på sig solkräm och fortsätta arbeta. Det är något jag har börjat uppskatta rejält här, kroppsarbete. Har skrubbat väggar, målat och ska snart bygga ett hönshus till Simbas Footprints (givetvis med hjälp av andra volontärer) och det faktum att man hjälper någon som verkligen behöver ens hjälp motiverar en något så fruktansvärt och att man tränar på köpet är bara en bonus. Jag kombinerar som sagt både att hjälpa till på Simbas Footprints (Simbas Cliff) och Kilimanjaro Kids Care.
Jag trivs så bra här i Afrika och det har tagit sin tid, men nu hade det känts konstigt att lämna alla här nere och hela kulturen. Jag har bott på Amans B&B i lite mer än två månader nu och ska snart lämna detta ställe för lite miljöombyte. Ska flytta till en kompis som bor några minuter här ifrån och vi kommer bo fyra svenskar i huset. Hon har redan två valpar som jag har fäst mig vid något så fruktansvärt som jag antagligen kommer bli ansvarig för när jag flyttar in. Där kommer jag bo resten av min vistelse. Det är otroligt skönt att ha några svenskar runt sig som man kan dela alla sina upplevelser med, för det är alltid något man irriterar sig på eller att man måste prata av sig om eftersom den här kulturen är så olik den jag kommer ifrån på alla sätt och vis. Men man är aldrig ensam i Afrika för här finns alltid volontärer i närheten som man kan umgås med eller afrikaner om man känner att det är lättare. Mina äventyr och upplevelser fortsätter här i Afrika och jag kommer dela med mig av mycket som händer mig i detta landet.
