Om någon hade sagt till mig i våras att om ett halvår är du en gift och stadgad kvinna, så hade jag skrattat högt och sagt att det inte står skrivet i stjärnorna.
Nu knappt fem månader senare har jag hunnit bli kär, fria, fått ja, förlovat mig och även sagt Ja inför Gud och församlingen. Hur gick nu detta till? Tänkte dela med mig av de tankar och funderingar som har kretsat kring detta ”omöjliga”.
Jag har varit gift tidigare. O ja! Jag har varit sambo. Yes! Jag har varit särbo. Till och från. Och jag hade precis bestämt mig för att jag trivdes som singel. För drömprinsar har kommit och gott. Ett antal grodor har blivit kyssta. Bitter blev jag inte och få onda saker biter på mig. Så vad hände?
Det sa klick. Eller snarare sagt det small till. Tiden stannade till och jag tappade andan. Av en ren slump mötte jag en man som jag inte skulle ha vänt mig efter om ifall jag hade varit på jakt efter en äkta hälft. Plötsligt stod han där. Inget stämde. Hans ålder var inte den jag brukar attraheras av. Frisyr har han ingen. Jo, det heter visst rakat. Inget jag gillat tidigare. Skägg. Jo. Sant! Inte så lång, bara några centimeter längre än mig. Inte svensk. Och jag som bara fallit för vikingar tidigare. Men så.. Pang!
Han har lärt mig allt han kan. Allt jag trodde att jag redan visste eller inte behövde veta. Allt om tålamod, förståelse, respekt och ömhet. Mannen i mitt liv tvättade mina fönster första helgen han var hos mig. Toffel tänkte jag. Men så önskade han sig frukost serverad vid bordet. Hm.. Inte toffel. Bara så ovanlig.
Så ni därute som är singlar och kanske söker efter en livskamrat, dagens tips, ändra lite på invanda tankar angående en tilltänkts egenskaper. Drömprinsen kan vara förklädd. Kika bakom skalet. Släpp in en som inte är ”din typ”. Våga tänka nytt och öppna ditt hjärta. Jag vågade. Fast jag egentligen hade tänkt var fri som en fågel. Fri är jag fortfarande men mitt hjärta klappar hårt för en annan människa.
Länge leve Kärleken och Välkommen sköna höst
