Egentligen börjar denna historia redan år 1928. Det var då Karl Karlsson, senare även kallad ”Kalle på Kalvö”, tog med sitt pick och pack och köpte hus på ön Kalvö som ligger strax utanför Matvik.
Efter att hans mor blivit änka, när han var själv var blott 14 år, fick han som var äldst i syskonskaran bli familjens ”fadersgestalt” och se till så att de fick mat på bordet. Detta gjorde han genom att ta anställning som kock på ett fartyg. Ett ganska stort antal år senare, det vill säga år 1928, köpte han alltså huset på Kalvö. Här levde han och hustrun Lydia sedan tillsammans med sina fyra barn.
Ett av dessa barn var en son som fick namnet Evert Karlsson. Det är hos Evert och hans fru Sonja jag hamnat för att skriva detta reportage. Efter ett antal månaders planering har jag äntligen blivit färdig att ta mig ut till Matviks hamn för en båttur i den Karlshamnska skärgården.
Jag och min dotter Annie, som självklart vill följa med och åka båt, blir hämtade vid kajen. Som den landkrabba man är ser det nog ganska roligt ut när man lite smidigt ska hoppa ner i båten. Men det går bra. Inga stilpoäng kanske, men i båten det kom vi.
Efter en fika på Karlssons Kalvö ger vi oss ut bland kobbar och skär. Vi passerar siffror, blixtrar och pinnar och frågorna blir många. Att en skylt med siffran fem på betyder att man inte får köra fortare än fem knop hade jag kanske kunnat räkna ut. Men att en skylt med en blixt på betyder att där kan ligga en kabel var svårare att förstå. De svartgula pinnarna vi passerade menade att det var grunt där emellan så där lät vi bli att köra. Det var nog bäst så. Annars hade jag kanske fått gå ut och putta på båten. Och det var nog inte helt lägligt. För att trampa vatten och putta på en båt samtidigt är nog inte riktigt min grej.
Under båtturen mötte vi båtar i alla de olika former och storlekar. Solen sken och många passade på att njuta av havet som låg helt stilla. En färgklick som dök upp var tre kanotister som var ute på djupt vatten. En röd, en gul och en grön. En segelbåt dök upp i ett annat hörn. Eller hörn och hörn. Finns det hörnor på havet?
En fiskmås räddade oss från att köra in en sten. Eller var det Evert som styrde undan så bra? Den satt och poserade så fint och det var nästan som att den sa att den ville bli fotograferad.
Mitt ute på havet stannade Evert båten och tyckte att vi skulle kolla om det blivit någon fångst i näten som han tidigare lagt ut. Med spänning väntade vi när han började vittja. Den ena fisken efter den andra drogs upp och när han var klar låg det en sik och sex flundror i båten. Vi blev upplysta om att detta var årets bästa fångst så han undrade om vi kunde komma tillbaka dagen efter också. För visst var det väl vi som gav fiskelyckan. Eller?
Efter att har passerat Bokö, Hallö, Malö, Joggesö, Ekö och ett antal andra öar var det dags att ta sig tillbaka till Kalvö. Långt bort i horisonten hade vi skymtat Hanö och hade vi åkt ännu längre hade vi nog fått se både Tärnö och Tjärö. Men vi tog oss tillbaka för att utforska Kalvö istället. En liten ö med nio fastigheter. En ö som är 300 gånger 200 meter bred. En härlig liten ö med fin natur och där lugnet själv råder.
Här avslutade vi vår dag genom att bli bjudna på grovmacka med nyfångad flundra på. Med oss hem fick vi den nyfångna siken och en hel burk med egenplockade björnbär. Kan en härlig sommardag bli bättre? Nej, jag skulle inte tro det!
Text & Bild Paulina Bengtsson
