Han var svag och klen och först vid sex års ålder kunde han sitta upp. Föräldrarna tog honom till olika läkare och ”kloka gummor”. Om något av detta hjälpte vet man inte men han blev efterhand starkare i sina ben och vid 12 års ålder kunde han gå.
Någon skola gick han aldrig i men syskonen hade skolböcker så läsa lärde han sig i sexårsåldern. Läran i att skriva kom i tonåren och att räkna var en favoritsyssla. Detta kom han sen att ha nytta av i sin framtida karriär.
Lille mannen, eller Victor Ohlsson som han hette, gjorde nämligen trots alla odds karriär med flera olika projekt. Ett av dem var en pappershandel som låg där det idag är väg 121. Exakt på metern var vet vi inte men mitt emot 121:an grill ska den ha legat någonstans.
Den 1 juni 1928 kl 08,00 öppnade han sin pappershandel som han så länge drömt om att få göra. Första kunden kom efter en halvtimme. Kunden köpte ett tårtpapper för åtta öre och efter dagens slut hade han en kassa på 25 kr. I dagsläget låter detta inte som några stora summor, men det var många år sedan och på tiden var det rätt mycket pengar. Den 20 november 1931 tyckte Victor att han växt ur sin lokal och byggde ett hus på järnvägsstationsområdet. Här flyttade han in med sin pappershandel och var sen kvar här till 1936 då han efter åtta år överlämnade affären.
Efter pappershandeln drev han både strandservering, pensionat och handarbetsaffär. Han sysslade även med torghandel där han sålde trädgårdsfröer, ballonger, vimplar, jordgubbar, körsbär och mycket annat. En riktig affärsman var han den där Victor Ohlsson.
Texten är tagen ur ”En invalids levnadsöden” skriven av Victor Ohlsson själv. Bilderna är framplockade av Ilona Thorstensson.
Källa till bilderna är BLT och Rolf Olsson.
I nästa Infobladet kan ni läsa om Holje Marknad!
