Klenäter och en härlig fruktkaka står framdukade på köksbordet och vi sätter oss ner för att höra vad Stig har att berätta från sitt sjuttiotvååriga liv. Det kommer att handla mycket om fotboll eftersom det har varit inom den idrott som Stig har haft stora framgångar.
Tog sin första straff
Fotbollslivet började i unga år i Svängsta IF. Som elvaåring spelade Stig sin första pojklagsmatch mot Högadal. ”Året var 1949 och jag minns än känslan av att jag tog min första straff. Visserligen förlorade vi med 16-0, men glädjen över att ha tagit straffen överträffade förlusten”, säger Stig och berättar om hur det var att växa upp i Svängsta på femtiotalet. Han berättar om ett expanderande samhälle, där befolkningen hela tiden ökade och företagen blomstrade. Så annorlunda mot hur det ser ut idag.
Pojkdröm gick i uppfyllelse
Stigs föredöme var Rio-Kalle, legendarisk målvakt i svenska landslaget och även målvakt i Hälsingborgs IF. ”Ja, på den tiden stavades Helsingborg med ä”, säger Stig och berättar om sin store idol som egentligen hette Kalle Svensson. ”Inte kunde väl jag, en liten fotbollsintresserad grabb från Svängsta, någonsin ens drömma om att få ta över i mål efter den världskände målvakten Kalle”. Pojkdrömmen besannades. 1962 skrev Stig på för allsvenska Hälsingborg. ”Den första allsvenska matchen spelade jag mot Norrköping där jag höll nollan. Det blev oavgjort”. Från den lilla Svängstaklubben till allsvenskt spel. Historien är som tagen från en serie i Rekordmagasinet.
Succé i USA
Fotbollen förde Stig på en Amerikaturné. Sommaren 1963 bar det av till New York. Det var tolv europeiska lag som spelade en turnering. Ett av lagen var Hälsingborgs IF. Kända storlag som till exempel Dynamo Zagreb och West Ham fanns med. Det blev intervju i New York Times, möte med kändisar som världsmästaren i boxning Mohammed Ali, eller Cassius Clay, som han hette då. Här gjorde Stig succé. Av alla spelare blev han utsedd till den näst bäste. Etta blev Bobby Moore som spelade i West Ham.
Erbjudande från Bromölla
Efter tre år i HIF valde Stig att varva ner. Resorna till matcher och träningar var långa och om han skulle satsa fullt ut krävdes en flytt. Svängsta och familjen var honom för kär och blickarna vändes mot klubbar på närmare håll. Han fick erbjudande från Högadal som var ett storlag på den tiden. Men valet föll på Ifö Bromölla. Där fick han möjlighet att utbilda sig inom datateknik och också ett arbete på Iföverken. ”Stig Sunne har betytt allra mest för mig som ledare”, säger Stig och berättar om de fina åren i Bromölla där han spelade med dåtidens stjärnor i Bromölla, Inge Danielsson och Dag Szepanski för att nämna några. Stig berättar om händelser från alla de matcher han spelat genom åren. Mina egna fåtaliga och slätstrukna matcher i Hällaryds gröna pojklagströja i början av sextiotalet framstår som mycket obetydliga när jag lyssnar till Stigs bedrifter inom fotbollen.
Amputerade fingrar
Stig visar upp sina fingrar och talar om att ett lillfinger inte kan stukas hur många gånger som helst. Bägge hans lillfingrar är amputerade på grund av fotbollen. ”I Helsingborg hade jag nio fingrar, i Bromölla bara åtta”, säger han och skrattar.
Efter Bromölla blev cirkeln sluten och Stig gick tillbaks till moderklubben Svängsta. Han hjälpte till att ta upp laget i fyran och minns bland annat en gång när de mötte Hällaryd. ”Det var lätt att tänka att här har man spelat allsvenskt, och det blir väl ingen match.” Men när de stenhårda skotten från Inge ”Guldfot” Stenfeldt i Hällaryd började hagla på honom förstod han att här gällde det att ta fram de allsvenska takterna.
Startade eget företag
På grund av sina kunskaper i datateknik kunde nu Stig starta en egen verksamhet. Företaget som heter SHS-System har bland annat hjälpt KF att utveckla sina datasystem. ”Nu på ålderns höst är det trädgården som gäller. De åtta fingrar jag har kvar har utvecklat en grön förmåga”, säger Stig och ler.
Stig är också ordförande i Blekinges Idrottshistoriska sällskap och är en av eldsjälarna i Idrottsmuseet i Olofström. En annan sträng på sin lyra är att Stig har varit projektledare för de omtalade filmerna som har titlarna Hällarydsfilmen och Asarumsfilmen. Filmer som visar hur det var förr i dessa bygder.
Det börjar bli sent. Fruktkakan och klenäterna är för länge sedan uppätna och det är dags att på snöiga vägar ta sig hem. Vi tar avsked och jag lämnar Svängsta och Rio-Kalles efterträdare bland alla gulnade tidningsurklipp och minnen.
Text och foto: Thommy Bergholts
