Tandvårdshuset satsar på ännu bättre service för sina kunder.

Bromölla
Tandvårdshuset som haft god tillströmning av nya patienter utökar sin service med en ny tandläkare.

INFO-Bladet har ställt några frågor.

Haris Salemovic kom till Sverige från Montenegro med familjen som 3-åring, bor sedan 2000 i Kristianstad. Han gick tandläkarutbildningen vid
Göteborgs Universitet, tog examen 2015 och har senaste 18 månaderna jobbat som tandläkare.

Hur ser du på tandläkarens roll?

Väldigt komplex yrkesroll. Ett socialt jobb där vi jobbar mycket nära andra människor, både patienter och övriga kollegor. Utöver psykologin kring människorna vi jobbar med måste vi hålla oss uppdaterade i utvecklingen inom både teknik och medicin. Samtidigt är det i slutändan trots allt ett hantverk vi utför i munnen. Så igen ett väldigt varierande och komplext arbete.

Vilken utveckling har skett inom er bransch?

Men min uppfattning är att den största utvecklingen skett för patienterna. Det är mycket fokus på patientens autonomi nu. Vi berättar, visar och förklarar för patienterna så att de i större omfattning förstår vad vi gör och kan vara delaktiga i sin egen behandling. Det är en trygghet både för patienterna och vårdgivarna.

Vad är din bästa sida?

Min bästa sida är nog att jag är väldigt duktig med människor. Patienterna upplever att jag förstår dem och kan göra mig själv förstådd så att de känner sig trygga med min behandling och mina rekommendationer. Rent praktiskt är jag alltid noggrann och lugn medan jag arbetar, vilket smittar av sig på patienterna.

Hur ser du på framtiden?

Jag är förväntansfull och optimistisk inför framtiden. Just nu ser jag fram emot att börja i Bromölla och lära känna alla på kliniken. Mina nya kollegor har många års erfarenhet så det är
ett stort privilegium att få komma dit. Mitt mål personligen är att lära mig så mycket som möjligt och ständigt följa utvecklingen så att våra patienter alltid kan erbjudas de bästa alternativen.

Vad är det roligaste minnet du har av en patient?

Hade en barnpatient en dag som kom med sin mamma. Det visade sig att mamman hade varit min lärare under gymnasiet. Vi blev glada att se varandra och hon berättade att jag redan då, ca 7 år tidigare sa att jag ville bli tandläkare. Hon var så stolt över att se mig och det gjorde mig glad. Det var kul att bli påmind om att det fanns en tanke bakom allt och att kunna reflektera över hur långt man har kommit, samtidigt som nästa kapitel bara precishar börjat.

Text : Patrik Lundin