Elphaba (Cynthia Erivo) är en ung kvinna, missförstådd på grund av sin ovanliga gröna hud, som ännu inte har upptäckt kraften inom sig. Glinda (Ariana Grande) är en populär ung kvinna, förgylld av privilegium och ambitioner, som ännu inte har upptäckt sitt sanna hjärta. De två möts som studenter på Shiz-universitetet i det fantastiska landet Oz och utvecklar en oväntad men djup vänskap.
© Universal Pictures
År 1995 ville barnboksförfattaren Gregory Maguiers med boken “Wicked: The Life and Times of the Wicked Witch of the West” utforska ämnet “om en person omnämns som elak, är då den personen naturligt elak eller är det bara omgivningens bild som formar fördomar”. Boken var i grund och botten Elphabas historia och i den storyn var Elphaba produkten av en utomäktenskaplig relation. Musikalen baseras delvis på den boken men har ändrats en del för att passa en bredare publik. För många känns historien bekant för att det är en slags fristående historia ur världen där vi en gång såg Dorothy vandra på “The Yellow Brick Road” för att möta den beryktade trollkarlen från Oz. Samt har platsen besökts i filmen “Oz: The Great and Powerful”. Tidigare besök i den magiska världen Oz kan vara bra om man vill få stifta bekantskap med upplägget och en del av karaktärerna. Men det är absolut inget måste för att hänga med i den här filmen som är en parallell historia om vänskapen mellan två häxor. Precis som originalmusikalen är den anpassad för att nå ut bättre till den yngre publik som är huvudmålgruppen. Därav har mörka teman som ofrivilliga relationer utanför äktenskapet filats bort. Vi får därmed i grunden en gaska sockersöt fantasyhistoria i regnbågens alla färger.
Utan att bli för politisk tar filmen upp teman som djurens rätt till ett bra liv, acceptans för de som är annorlunda och vänskap mellan gränserna. Musiken är som den ska vara i en musikal det drivande verktyget för att föra historien framåt. Detta sker i ljuvligt samspel mellan Cynthia Erivo och Ariana Grande där det slår gnistor om deras kemi tillsammans. Gåshud är något man får under större delen av filmens sånger, men när det framåt slutet trappas upp till den ikoniska låten “Defying Gravity” så är magin påtaglig i sin fullaste form. ”Jurassic Park” skådisen Jeff Goldblum får även leverera några underhållande scener som trollkarlen från Oz framåt slutet. Speltiden 2 timmar och 41 minuter kan kanske tyckas lång. Men det hela flyter på så snabbt. Man blir uppslukad av hur visuellt vacker filmen är i sina färgglada färger som påminner lite om Tolkiens Midgård i regnbågsskimmer. De allra yngsta tittarna kan nog bli uttråkade av den långa speltiden. Men som vuxen är man trollbunden från början till slut om man gillar musikaler. Personligen hade jag inte haft något emot om lite av det mörka ifrån boken hade kommit med. Men som den familjefilm den är så fyller den sitt syfte. 4/5 blir därav ett oundvikligt betyg.
Text: Paul Karlsson
