KULTKLASSIKERN THE CROW I NY TAPPNING

De två älskande själsfränderna Eric Draven (Bill Skarsgård) och Shelly Webster (FKA twigs) mördas brutalt när demoner från Shellys mörka förflutna kommer ikapp dem.

Eric ges chansen att rädda sin stora kärlek genom att offra sig själv och beger sig iväg för att söka skoningslös hämnd på deras mördare. Han korsar de levandes och de dödas världar för att ställa allt tillrätta. Få nyversioner av filmer har varit så emotsedda som “The Crow”. Fans av James O’Barrs grafiska novell och filmatiseringen av den ifrån 1994 har redan långt innan premiären och efter att den första trailern kom letat fel och brister och därefter stormat i sociala medier med negativet. Själv är jag både ett stort fan av den grafiska novellen och filmen där Brandon Lee gestaltar Eric Draven. När premiären närmade sig beslutade jag mig därför för att i förberedande syfte läsa om den grafiska novellen och se om filmen och dess uppföljare för att med ett öppet sinne se vad som kunde funka att förnya. Jag kom till slutsatsen att filmen ifrån 1994 var ganska trogen den grafiska novellen. Därav behövs ingen ny filmatisering som är kliniskt trogen originalet. Denna åsikt visade det sig att även skaparen till den här nyversionen gick in med. De enda likheterna som finns kvar med serien och originalfilmen är nämligen namnen på

huvudkaraktärerna. Utöver detta är det en helt ny historia som berättas med grundmytologin kring att en kråka guidar en rastlös själ som inte kan gå vidare i efterlivet förrän saker har rättats till. Den här gången får vi en bättre inblick i vilka karaktärerna var innan de blir brutalt mördade vilket känns som en förbättring eftersom det i tidigare ”The Crow” filmer bara har gestaltats som hastigast i flashbacks. När man fått inblicken i vilka de båda var innan de blev mördade så tar historien snabbt fart. Och det bjuds på en brutalt blodig hämndhistoria där det inte sparas på krutet. Det blir väldigt grafiska och detaljerade blodbad och en hel spektakulära och väldigt snygga actionsekvenser man får ta del av. Bill Skarsgård briljerar verkligen i titelrollen och ger karaktären lite mer emotionella och mänskliga drag än vad vi har fått bevittna i tidigare “The Crow” filmer. Dessutom lyfter han fram det bästa ur sin motspelerska FKA Twigs som gör sin debut som skådespelerska. Sammanfattningsvis är det vi får i den nya “The Crow” filmen en bra nyversion som vågar testa vingarna och göra något eget av ett redan väletablerat koncept. Det blir mer fokus på kärlekshistorien mellan våra huvudkaraktärer denna gång och den blodiga hämndhistorien blir mer en inramning. Detta upplägg funkar väldigt bra och gör att man känner sig trollbunden av filmen från början till slut. Filmens regissör Rupert Sanders bör verkligen ha en eloge för att han vågat sig på att tillföra något nytt och göra en helt annorlunda film trots alla skeptiska fans som kan vara omöjliga att tillfredsställa. Bill Skarsgård har nu dessutom fått briljera i ytterligare en ikonisk roll som man nu i all framtid kommer se som en av hans bästa prestationer. 5/5 är mitt självklara betyg till filmen “The Crow”.
Text: Paul Karlsson