Sölvesborg
Chapelle de Céline med Hanna Elwe bjöd på stämningsfulla tolkningar av Monica Zetterlund med inlevelse och spelglädje. Därtill ”jazziga” låtar med stor igenkänningsfaktor till publikens förtjusning.
Lyckad tillfällighet
Musikföreningen Blue Notes månadsspelning i mars på Sölvesborgs Golfkrog blev åter en tillställning med anknytning till frasen ”lapp på luckan”. Det bjöds på njutbara toner och en delikat jazzmeny; bogfilé med potatis, morotspuré, picklad morot, paprikasås med palsternacka eller torsk med potatis, ärtpuré, beta, vitvinssås och grönkål. Kvällens gästande konstellation Chapelle de Celine med Hanna Elwe bildades av en lyckad tillfällighet i samband med en radioinspelning av Sture Dahlströms bok `Jag tänker ofta på Celine`. Där sammanstrålade Hanna Elwe, sångerska med bl.a. intresse för jazz och för tolkningar av Monica Zetterlund samt musikerna Pelle ”Trasan” Jonasson trummor, Mats Olsson piano och Jonas Castell på bas. Rutinerade herrar med internationella erfarenheter. Utöver tolkningar av Monica Zetterlund spelar bandet företrädesvis jazz som det svänger lite extra om.
Uppskattande applåder
Kvällens öppningslåt föll sig ganska naturligt, `Monicas vals`, Beppe Wolgers fria översättning av ´Walts for Debb´. Under kvällen framfördes ytterligare några av Monica Zetterlunds låtar, bl.a. svängiga `En slump´ och något lugnare `Så tyst`. Som start på andra akten kom `O vad en liten gumma kan gno` till publikens uppskattande applåder. Givetvis blev det också en Zetterlundlåt som extra nummer, ”Sakta vi gå igenom stan`. Dansk anknytning blev det i Gitte Hennings låt `Jeg Snakker Med Mig Selv` där publiken levde med i de danska tongångarna och ovationerna lät inte vänts på sig. Kärlek, detta gångbara tema i sångtexter, spelades också denna kväll, där Hanna sjöng med inlevelse och känsla i låtarna `All I do is Dream of You`, ´Almost Like Beingin Love` och `Will You Still Love Me Tomorrow`. I ett par instrumentella låtar, `St Vitus Dance`och `Let´s Try This Again` visade herrarna upp sin internationella framtoning, Mats Olsson med passionerat klangfyllt piano, Jonas Castell med fingerfärdigt manövrerande av sin bas och Pelle ”Trasan” Jonasson i bästa Gene Krupastil. Vad som kännetecknade kvällen var dels, den spelglädje bandet bjöd på, dels en varierad låtlista och därtill ett småtrevligt mellansnack.
Text: Heidi Eliasson/Ingvar Jagestad
Foto: Jan Eliasson
