Världen
Sommar. En sommarversion. Värmen är här och torkar ut all inspiration.
Sommaren är här och det är nu man har ledig tid. Det är nu jag har tid till att vara kreativ, till att fortsätta skriva, till att göra allt jag vill göra. Något sätter dock stopp. Något får mig att inte veta vad jag ska göra nu när jag har tiden till att göra det jag vill göra. Jag skyller på värmen, åtminstone delvis. Jag har också många måsten som ja, måste göras. Det och ett emotionellt ostabilt år tar bort en del av tiden och antagligen en del av lusten. Värmen tar hand om orken. Är det ok att ta ledigt från att vara en kreativ nörd ibland? Har jag den här sommaren för att ta semester från allt ett litet tag? Kanske är det här en tid för att hitta ny energi, för att ladda batterierna som de brukar säga. Semester ska väl egentligen användas till just detta, att vila upp sig? Ändå är vi många som använder våra lediga tid för att göra det som vi inte hinner med i vardagen. Vi bygger altaner, målar hus, stressar med att hinna se så många ställen som möjligt på vår husvagnssemester samtidigt som vi får höra att vi ska använda tiden för att ”ladda våra batterier”. Men hur ska vi hinna med alla grejer vi vill göra som kräver energi då? Får vi aldrig bli fulladdade?
Min sista text innan semestern är inte lika riktad till er, kära läsare, som den är till mig själv, den käre skrivaren. Jag tror att jag försöker övertyga mig själv till att släppa allt i några veckor, bara fokusera på mig och vad jag vill göra i stunden. Inte planera eller tänka i förväg, bara vara spontan och leva livet. För man vet aldrig när det tar slut..
På tal om att inte tänka i förväg så är det inte förrän så här långt in i texten som jag kommer på att den inte är särskilt somrig, trots att jag lovade en ”sommarversion” i början.
Jag minns en sommar som jag och pappa skulle spendera i Stockholm. Han hade precis köpt en husbil och detta skulle bli första resan vi tog med den. ”Tillsammans ska vi se hela Sverige med den här” sa han. Vi började köra och resan startade bra. De dryga vägarna genom Smålands skogar försökte vi bota med hög musik från högtalarna. Även om det inte riktigt stämmer så brukar jag tänka att Jönköping är halvvägs upp, det känns alltid som att går fortare efter Jönköping men strax innan vi hade kommit halvvägs så lade husbilen av. Motorn bara stannade. Vi blev sittande vid sidan av vägen, väntades på bärgare. Solen stekte, alla semesterfirare drog förbi oss i full fart på motorvägen men efter ett tag kom en bärgarbil och plockade upp oss. Den körde oss till närmsta verkstad som tyvärr var stängd för dagen. Vi lånade lite ström via en förlängningssladd så att vi kunde kolla på film under tiden som mörkret föll över pappas nya husbil. Jag önskar jag kunde minnas vilken film vi såg och jag önskar jag kunde minnas vad det var för fel på husbilen. Verkstaden öppnade dagen efter och mekanikerna lagade husbilen men om de behövde byta ut någon del eller om det räckte att ladda batteriet minns jag inte. Ibland måste man väl byta ut hela batteriet? Om något ligger och snor ström så måste man hitta vad det är. Det räcker inte att bara ladda batteriet, för snart är det slut igen.
Jag och pappa såg aldrig hela Sverige i den där husbilen. Den strulade varje gång vi skulle ut och spendera vår semester men jag kommer alltid att minnas den där oplanerade kvällen när vi lånade lite energi och kollade på film utanför en mack.
Sommar. Sommar och fri. Tiden är här för att ladda batteri.
Gör dig hörd, var en nörd.
Text & Foto: Alexander Lewin
