Syftet med Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och vem som har rätt till insatser
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2006. Konventionen syftar till att stärka funktionshindrades rättigheter och bidra till full delaktighet och jämlikhet i samhället. Konventionens standardregler har bidragit till den svenska funktionshinder diskursen och utformningen av Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (”LLS”).
En rättighetslag som inte inskränker rätten till andra rättigheter
LSS är en rättighetslag eftersom den något förenklat bygger på att personen som omfattas av lagen har vissa rättigheter som går att precisera, som personen med stöd av lagen kan göra anspråk på och få tillgodosedda.
De rättigheter personen kan ha enligt LSS inskränker inte heller några rättigheter personen kan ha enligt annan lagstiftning. Detta framgår av 4 § LSS vari det framhålls att ingen inskränkning görs i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag.
Bestämmelsen är alltså ett klargörande att LSS utgör ett komplement till annan lagstiftning. De personer som omfattas av LSS har samma rätt som alla andra till att använda exempelvis socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens resurser (prop. 1992/93:159 s. 50 f. och 170 f.).
Målet med insatserna i LSS
Av 7 § 1 st. LSS framgår att personer som anges i 1 § har rätt till de insatserna i form av särskilt stöd och service enligt 9 § 1-9, om de behöver sådan hjälp i sin dagliga livsföring och det hjälpbehovet inte kan tillgodoses på något annat sätt.
Vidare framgår av 7 § 2 st. LSS att de personer som har rätt till insatserna, genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska anpassas efter individens individuella behov och syfta till att stärka individens förmåga att leva ett självständigt liv.
Av 5 § LSS framgår vidare att målet med insatserna är att den enskild får möjlighet att leva som andra.
Personkrets 1 och 2
Vem som omfattas av lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade framgår av 1 § LSS. För att den enskilde ska ha rätt till insatser enligt LSS måste den omfattas av personkrets som framgår av lagen.
I praktiken talas om personkrets 1 -3, vilket följer av de tre punkter som ställs upp i 1 § LSS. Personkrets 1 innefattar dem med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Personkrets 2 dem med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
Personkreterna 1 och 2 omfattar personer som har medicinska diagnoser och kriterierna som framgår av punkt 3 ska inte prövas på dem som omfattas av punkt 1 och 2 (prop. 1992/93:159 s. 167).
Personkrets 3
Av 1 § 3 punkten LSS återfinns kriterierna för att tillhöra personkrets 3. Av bestämmelsen framgår att den med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service omfattas av lagen.
Personkrets 3 beaktar ingen särskild medicinsk diagnos i stället ska en bedömning av personens funktionsförmåga göras som bygger på vilka svårigheter personen har i den dagliga livsföringen på grund av sin funktionsnedsättning.
Här spelar också målet i LSS en viktig roll i bedömningen eftersom insatsen enligt LSS i många hänseenden har en avgörande inverkan på individens möjligheter att uppnå delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor och möjligheten att leva som andra.
Vem har rätt till insatser enligt LSS
Den omständighet att en person omfattas av personkrets enligt LSS medför inte per automatik att personen i fråga bedöms ha rätt till insatser enligt lagen.
En helhetsbedömning ska nämligen göras. Har individen förmåga att klara sig självständigt trots sin funktionsnedsättning föreligger ingen rätt till insatser. En lindrig funktionsnedsättning behöver inte innebära att individen inte skulle vara kapabel att klara sig självständigt. Vidare får det inte finnas andra insatser, i de fall där individen visserligen inte klarar sig självständigt, som är mindre ingripande och tillgodoser hjälpbehovet på annat sätt.
Sammanfattningsvis, för att rätt till insats enligt LSS måste individen med funktionsnedsättning tillhöra personkrets 1-3 LSS och klarar inte av att sköta sin dagliga livsföring självständigt, samt det saknas annan mindre ingripande insats som kan tillgodose hjälpbehovet.
Linda Åhlin
jurist@infobladet.se
