Men när hans familj imploderar hittar Jeff ingen saga, fabel eller docka som kan hjälpa honom genom krisen, som utvecklas alltför snabbt för att han ska kunna hantera den.
Jim Carrey slog igenom i mitten av 90-talet med galna komedier som “Ace Ventura”, “The Mask” och “Dumb and Dumber”. Det är de typer av roller där han får göra grimaser, ägna sig åt slapstick och slänga iväg oförglömliga oneliners.
Han har även en stand up komiker karriär på sitt cv. Så att många inte förknippar honom med hans mer dramatiska roller i filmer som “The Truman Show”, “Man on the moon” och “The Number 23” är kanske inte så konstigt.
Han kan både vara rolig och göra mer mörka och seriösa roller och det är en sida hos honom som är mycket underskattad. Ett bevis på en nedtonad Jim Carrey är filmen “Eternal Sunshine of Spotless Mind” där han verkligen briljerade. Jag ser det som en av hans allra bästa filmer och den gjorde han tillsammans med den franske regissören Michel Gondry.
Så när jag fick höra att “tv-serien Kidding” skulle bli ett nytt samarbete mellan Michel Gondry och Jim Carrey så blev mina förväntningar mycket höga. Jeff Piccirillo är en karaktär som ger Jim Carrey möjlighet att i princip visa upp alla sina register i en roll som många inte är vana att se honom i.
Det är inte mycket komik han bjuder på. Den komik som finns i serien är mer av det mörka slaget och föds mer ur situationerna som Jim Carreys karaktär dyker upp i. Jeff Piccirillo är en naiv och genuint godhjärtad person som hela sitt vuxna liv varit huvudkaraktären Mr. Pickles i ett populärt barnprogram som i princip har gjort honom helgonförklarad i USA. När en tragedi sker och en av Jeffs tvillingsöner dör i en trafikolycka så rasar fasaden. Jeff har tidigare nästan levt ut sin tv-karaktär privat. Han har levt i den naiva och lyckliga värld som tv-programmet visar upp. Han vill förklara sorgeämnena han går igenom privat i tv-programmet. Men hans far som styr tv-programmet med järnhand insisterar på att Mr. Pickles ska vara oförändrad såväl mentalt som ytligt med utseende osv. Jeffs och pappans skilda viljor ställer till konflikter och Jeff själv står på randen till psykiskt sammanbrott. När det hela går så långt att de vill ersätta honom med en person som bär en mask till hans avbild så går det helt utför.
Det här är alltså en serie med mycket svärta och hjärtesorg. Tillika en historia om en dysfunktionell familj där sonen blivit den stora stjärnan i en tv-show och inte får leva ett normalt liv. Det blir alltså mer av ett fängelse för honom och när han vill bryta sig ur fängelset och ha egna visioner om livet och TV-showen så rasar allt samman. Fadern och sonen har en väldigt komplicerad relation. Dottern som gör dockorna till barnprogrammet känner sig inte sedd och Jeff försöker få familjeliv och kraschat äktenskap att fungera.
Jag tycker att serien “Kidding” bjuder på en bra balans av humor och allvar i en mycket gripande historia med välskrivna karaktärer. Jim Carrey får verkligen visa vilken mångsidig skådespelare han är. Han får även brista ut i sång vid upprepade tillfällen i små sånger i barnprogrammet och i musikalnummer under seriens gång.
En talang det är underbart att få ta del av och han sjunger faktiskt bra. Första säsongen går mest ut på att man får lära känna karaktärerna i allmänhet. Medan säsong 2 utforskar psyket djupare på Jim Carreys karaktär och den fantasivärld han lever i. Roligt är det också att gästskådisar dyker upp i små roller. Bland annat artisten Ariana Grande dyker upp i en av seriens musikalscener.
Jag kan starkt rekommendera serien “Kidding” för er som vill få en bild av hur duktig Jim Carrey är på att göra annat än komik. En stark femma av fem möjliga är mitt betyg till serien.
