Som ung man mönstrade jag på en båt som på denna tid, året var 1960, då låg på varv i Sölvesborg.
Detta fartyg hade döpts till s/s Skagerack, hemmahamn Helsingborg. I huvudsak kom vi att gå på proppstraden mellan Canada och England under sommaren och på ”Lätten” tillbaka. Inte så lustigt i längden då styckegodsbåtar kunde ha roligare hamnar att besöka. Vi kom dock att släppa loss en hel del i England. Vi gick till en liten stad som hette Sheerness med vår last. Detta ställe låg utanför London, dit och därifrån gick en smal vattenled bl. a under en bro där vår 3500-tonare hade blott en halv armslängd tillgodo. Rederiet sparade in på lotsen och valde ut en rorgängare istället.
Vi var på väg ut, alla hade ont i håret efter flitiga pubbesök dagen och natten innan. Lotten föll på en lättmatros och så rattade han oss framåt, styrman tuggade på sin pipa och så kom bron emot oss. Det dunkade till och båten gjorde en gir, vi hade törnat emot.
Lättmatrosen slet med ratten men lyckades inte få in kursen igen utan gick in i strandkanten med tvärstopp som följd. Styrman flög in i väggen med god fart, pipan försvann nästan ner i halsen på honom. Det var annat är den fina Skotska whiskyn han smörjt sina slemhinnor med kvällen innan. Han föll som en fura på durken och reste sig som en flytboj i storm. Efter att ha hostat upp pipan och med rinnande ögon konstaterade han att vi var på väg att sjunka. Han störtade ut på bryggvingen och kom där att blicka in i ett par koögon, då vrålade han:
-För h-vete lättmatrosen, spring och hämta revolvern, vi har kört in i en flock sjökor, de djävlarna sänker oss.
-Styrman, vi har g-g-gått på grund, stammade den nu chockade lättmatrosen.
Då kom kaptenen flåsande, hans mustasch var indränkt med sås och majonnäs, då han vid det hastiga stoppet kört ner ansiktet i lunchen.
-Lugn, styrman, vi har gått på grund. Vi får ta hit en bogserare som drar oss loss och så får vi gå till varv. Skjuta någon behöver vi inte, sa han och tittade på lättmatrosen som blev lättad.
Korna betade längs vår farled och var vanliga mjölkkor på den tiden, så några sjökor var det inte frågan om, möjligen strandkor.
Bogserbåten hämtade oss och vår båt fick en översyn och vi fick några dagar till i hamn. I fortsättningen fick vi alltid bogserbåt ut och in från Sheerness, styrman skaffade sig en ny pipa och kaptenen kunde fortsätta smörja kråset med kockens goda tillagningar plus att han fick öknamnet ”kapten Gräddnos” av oss.
Rorsman av Berne Ohlsson
