”Glass” tar vid där “Split” slutade och David Dunn (Bruce Willis) jagar nu Kevin Wendell Crumbs (James McAvoy) övernaturliga alter ego The Beast i en allt intensivare jakt.
I skuggorna väntar Elijah Price (Samuel L. Jackson), som sitter inne med avgörande hemligheter rörande de bägge männen. M. Night Shyamalan är en något missförstådd regissör. Enligt egen utsago så ser han film som ett konstverk. En tavla anpassar man efter betraktarens öga. Så ser han även på film. Han känner sig inte bekväm med att göra kommersiella filmer som söker vinning genom spektakulära effekter och mycket action. Det visar sig i ett ganska långsamt karaktärsdrivet filmberättande som är hans unika stil. Sedan brukar han även krydda med en oväntad twist i slutet. Många har ansett hans filmer som enformiga och för lika varandra. Jag personligen gillar hans unika stil. M. Night Shyamalan blev ett känt namn med filmen “The Sixth Sense” med Bruce Willis i huvudrollen. Succén följdes sedan upp med filmen “Unbreakable” som fick ett blandat mottagande. Själv förstod jag inte filmens fulla potential då. Men efter att ha sett “Split” och nåtts av nyheten att den filmen var en fortsättning som byggde vidare på en trilogi så såg jag om “Unbreakable” och tyckte att den var jättebra och före sin tid.
Innan Marvel drog igång sin kassako med de filmatiseringar av de superhjälte filmer som finns idag så granskade M. Night Shyamalan den världen ur ett annat perspektiv där de vanliga människor som inspirerat till superhjältar i serietidningarnas värld utforskas. Det gjorde han med den motvillige hjälten David Dunn och hans nemesis Elijah Price som led av benskörhet och ville finna sin plats i världen genom att hoppas på att även han hade någon form av krafter. Elijah får rätt i “Unbreakable” men spärras in på mentalsjukhus. Medan David Dunn får leva med de kunskaper han fått. I “Split” får vi följa Kevin Wendell Crumbs som har 23 olika personligheter plus en med oövervinnerliga superkrafter. Den sistnämnda personligheten kallas för The Beast och släpps lös. Precis därefter tar storyn i filmen “Glass” vid. Efter en strid infångas både David Dunn och Kevin Wendell Crumbs för att placeras på samma mentalsjukhus som Elijah Price. En plats som riktar in sig på patienter som tror sig vara superhjältar. Jag tycker att M. Night Shyamalan väver ihop historien mycket bra. Detta gör han med återblickar ifrån de båda föregående filmerna kombinerat med nutidens händelser.
Summan blir en blandning av filmen “Gökboet” och superhjältefilm. Det finns en twist kring hur karaktärernas öden sammanflätas. Filmen blir lite av en mörk satir över de superhjältefilmer som kommit på senare år. Skådespelarna är så begåvade och samspelta. Inte minst James McAvoy som får utmaningen att spela en massa personligheter i en och samma karaktär vilket är väldigt underhållande att bevittna. Och att se Samuel L. Jacksons och Bruce Willis karaktärer integrera med med McAvoys karaktär blir spännande. Kul är det dessutom att få se “American Horror Story” stjärnan Sarah Paulson som deras psykolog på mentalsjukhuset och Anya Taylor-Joy som återkommer i sin roll ifrån “Split” är också en underbar beståndsdel av filmen. Jag kan starkt rekommendera filmen “Glass” till de som gillade filmerna “Unbreakable” och “Split”. Filmen har nämligen samma ton och levererar en värdig avslutning på trilogin. Att det är karaktärerna som är viktiga för en historia visar M. Night Shyamalan verkligen att han tycker eftersom karaktärerna gör den här filmen.
Så vill du se en annorlunda och mörk superhjälteliknande film med långsamt berättande i kontrats till andra filmer i samma genre så tycker jag du ska bege dig till närmsta biosalong. En stark fyra av fem möjliga får filmen “Glass” av mig i betyg.
Text: Paul Karlsson
Film: Universal Pictures
