Vi var ca 20 personer som samlats runt varggropen medan Torgils Svensson berättade om flera platser och olika händelser.
Varggropen är bredare nedtill och smalare upptill, därför är det omöjligt att ta sig upp om någon/något ramlar ner. Djuren måste ha ett 6:e sinne för än har inget djur ramlat ner i gropen, som är tre meter djup och byggd med flata stenar (innan det fanns staket).
Torgils morfars far – Lars Jeppsson, var bonde och växte upp på platsen, där varggropen ligger.
Åkern som finns där kallas för ”farmorsvången”, det var Torgils morfars farmor som bodde där.
Det finns en annan plats ”en bit” från varggropen som kallas för ”Skrivarehagen”.
Ett namn som man tror har sin förklaring bland skattskrivare och kyrkoskrivare på 1700-talet. Ylva Silverbärn har skrivit om ”Skrivarehagen” i en av årsböckerna som Näsums Hembygds och Fornminnesförening utgivit.
Det fanns faktiskt en liten smalspårig järnväg mellan Sandbäck och Holje , när tågen tuffade fram i 30 km/h. Frukt och bär lastades om för vidare transporter.
Den lilla Ruebäcken som rinner från Ryssberget är kalkad flera gånger, precis som Ramsjön, som har kristallklart vatten och borde vara en ”död” sjö, men inte är det.
Det finns gott om fisk och i vassruggarna gömmer sig blodiglar, som kan vara svåra att få loss enligt Torgils egna upplevelser.
Text & Foto: Karin Mattsson-Coll
