Hon var fyra år när hon började spela piano.
De hade inget piano hemma, men grannflickan tyckte att Young-Choon Park skulle spela piano och när Young-Choon var sju år hade hon sin första konsert.
Två år senare spelade hon Beethovens konsert nr 1 tillsammans med Sydkoreas orkester.
Hon kom hon in på Julliard School of Music i New York som tolvåring, men det var tufft att vara så ung och blyg och att inte alls kunna engelska och lida av hemlängtan.
Efter Julliard fortsatte Yong-Choon sina studier i München och efter det tog karriären rejäl fart.
Idag bor hon i England och har världen som arbetsplats: Europa, Skandinavien, Sydafrika och USA och ger 50 konserter om året.
Den 10 mars var hon i Olofström och bjöd på ett mycket romantiskt och klassiskt program: Mozart, Schubert, Schumann och Chopin.
Redan från början trollband hon oss med sin intensiva inlevelseförmåga och tolkningar av en lekfull Mozart, där Young-Choon mejslade ut de luftiga fraserna med både lätthet och tyngd.
När hon spelade Schubert blev det en annan dramatisk spänning och nerv med bredare ”penseldrag”, där man tydligt kunde urskilja hur lekfullhet vandrade vidare till vemod och sedan till dans.
Young-Choon kan konsten att vänta in och andas innan nästa ansats med smidiga vändningar och övergångar – hon ger sig tid som gör att också lyssnaren andas med henne.
Efter paus fick vi höra hur Schumann kände sig när han mötte sin Clara. Robert Schumann var både rastlös och lyrisk med snabba kast. Ibland som en glänta i skogen där ljuset silas mellan trädstammarna.
Kvällen avslutades med Chopin, med stycken som givits ut postumt (efter hans död) och det var Chopins syster som såg till att Mazurkorna blev utgivna. Här fanns ett fundament med tonkaskader som skimrande vattenfall med brusande crescendi (volymen ökar succesivt) och programmet avslutades med ett Scherzo med livlighet, munterhet och snabba vändningar.
Text: Karin Mattsson-Coll
Foto: Pressbild
