Denna helgen avgörs det om Anette Sidor från Bromölla, tar hem stipendiet för hennes kortfilm ”Fuck you”.
Det blev tidigare presenterat vilka som var nominerade i de olika filmkategorierna på Stockholm International Filmfestival, som i år är den 29:e upplagan. Filmfestivalen startade 1990 och har vuxit till en av Europas främsta filmfestivaler. På festivalen presenteras över 150 filmer från 60 länder och pågår 7-18 november.
Anette Sidor från Bromölla är nominerad i kortfilmskategorin 1 km film. 1 km Film är ett av landets största kortfilmspriser som belönar vinnande filmskapare med bland annat ett stipendium på 100.000 kr från Stockholms Filminstitut för att producera en kortfilm. Denna visas sedan upp på festivalen nästkommande år. Det ger unga filmskapare chansen att utveckla sina filmdrömmar.
INFO-Bladet fick möjligheten att ställa några frågor till Anette.
Berätta lite om dig själv och din bakgrund i Bromölla?
Jag är uppvuxen I Bromölla, och när jag var liten var mitt största intresse fotboll. Jag ville bli fotbollsproffs. Min pappa älskade att spela musik på högsta volym, så musiken blev viktig för mig, det är en stor inspiration i mitt skapande än idag. Första gången jag kom i kontakt med film var när min svensk-lärare ”Katta” Håkansson, satte en filmkamera på katedern och lät oss skriva scener och filma dem. Jag minns de lektionerna i detalj, det var något av det roligaste jag hade gjort och därefter sökte jag till media gymnasiet på C4 skolan i Kristianstad.
Hur har du kommit till där du är idag? Hur såg vägen dit ut?
Jag visste inte att det gick att arbeta med film, foto, text och ljud när jag växte upp. Mina tre år på mediaprogrammet på C4 gymnasiet har betytt otroligt mycket för mig. Jag sökte till alla folkhögskolor i hela Sverige. Jag kom in på massa olika ställen och kunde därför välja det som kändes mest attraktivt. Jag tog alla ”gratis jobb” som erbjöds och jobbade kvällar, helger och lov för att skapa ett kontaktnät. Filmbranschen söker ständigt efter nya flitiga personer, så det ena jobbet ledde till nästa och så där höll det på. På ett filmjobb träffade jag min bästa vän och kollega Jerry Carlsson, tillsammans med honom gjorde jag min första kortfilm ”Längs Vägen” från 2011. Som regissör, manusförfattare och producent fokuserar jag mest på att skapa egna projekt, och att på olika sätt finansiera dem.
Hur det känns att ha blivit nominerad och vad ska du göra om du vinner?
Det känns superkul! Jag är otroligt glad för att ”Fuck You” tävlar i 1km film på Stockholm Internationella Filmfestival, och att filmen har fått en sån stor uppskattning. Om jag vinner ska jag använda prispengarna till min nya kortfilm ”Lust”, som jag också skickat med i ansökan till 1km film. Det är en kortfilm som handlar om begär, beroende, makt och sexualitet.
– Berätta om handlingen till “Fuck You”. Hur kom du på idén?
”Fuck You” berättar en historia om en tjej som är van vid att anpassa sig till sin omgivning, men hon känner att hon inte kan vara sig själv fullt ut, så hon testar något nytt och utmanar sina vänner om hur en tjej kan vara. Huvudpersonen har ett s.k. feminint uttryck och hennes pojkvän ett s.k maskulint uttryck men de båda gör en inre resa som anses motsatsen, och upptäcker nya saker i sin identitet och attraktion gentemot andra.
Filmen är inspirerad av min egen uppväxt, och den resa jag själv har gjort sedan dess. När jag skrev manuset använde jag mig en del av mina egna minnen från olika platser i Bromölla, som jag enkelt kan se framför mig. Jag inspirerades också av mina närmaste barndomsvänner när jag skrev karaktärerna i filmen. De flesta idéer jag har kommer från något personligt även om de färdiga filmerna kan kännas långt ifrån mitt egna liv.
– Finns det något mer du vill berätta om filmen eller skaparprocessen?
Varje film kräver sin egen process, och jag känner mig ofta både inspirerad och samtidigt rädd när jag skapar något nytt. När jag skrev ”Fuck You” var jag livrädd. Jag visste inte hur jag skulle hitta de unga skådespelare som skulle vilja gestalta karaktärerna i filmen. Just då kändes det nästan omöjligt. Men under casting- processen fick vi träffa många smarta, begåvade och modiga personer mellan 13-20 år som var peppade på historien och öppet reflekterade kring hur könsnormer påverkar dem i deras liv. Det gjorde mig stärkt och fick mig att glömma bort rädslan. Det blev tydligt att den yngre generationen är öppnare, mer respektfulla mot varandras olikheter och att de vill skapa förändring och göra skillnad.
Filmen är ganska utmanande och jag är otroligt imponerad av de 7 skådespelarna som gick in helhjärtat för att göra den här filmen med mig.
Vi på INFO-Bladet önskar Anette stort lycka till framöver.
Text: Daniel Sverkersson
Bild: Theodor Lundqvist
