I vår serie om intressanta personer möter vi denna gång Arne Roslund i Näsum. Jag letade länge och väl innan jag till slut hittade huset på Hammars Väg.
Väl framme blev jag mottagen av Arne och hans hustru Marianne. De finaste kopparna var framdukade i finrummet och nybakad sockerkaka väntade.
Välbekant profil
Arne som har hunnit med att fylla sjuttioåtta år är en välbekant profil i Näsum. Vida känd för sin skicklighet i korgflätning. Av hassel tillverkar han kolafat och rumpekorgar. ”Ja, det kallas kolafat här i trakten, men egentligen heter det kolfat”, säger Arne och berättar att kolfaten användes till allehanda ting förr i tiden.
Ett användningsområde var att skyffla kol på järnbruken i Bergslagen, men de gick att använda både när man slaktade och tvättade.
Rumpekorgarna som är mindre i storlek användes till exempel som äggkorgar. ”Korgarna fyllde en funktion i dåtidens samhälle och användes i de flesta hushåll”, säger Arne och visar hur man böjer en hasselkäpp på rätt sätt.
Själv uppväxt i ett korgmakarehem känner jag igen atmosfären när Arne berättar om gångna tider där korgmakarsysslan inte som nu var ett tidsfördriv utan kunde vara skillnaden på att överleva eller inte.
För en korg kunde man byta till sig ett stycke kött eller annat man behövde, Så nog var kunskapen att kunna fläta korgar viktig.
Köpte dragspel
Förutom fadern, var det Sven ”Lille-Sven” Svensson, en av de skickligaste korgmakarna i trakten, som lärde Sven att fläta. Sven spelade även dragspel och det föll sig så att Arne köpte ett Magdeburgarspel av Sven.
Sång och musik har alltid intresserat Arne allt sedan han gick i skolan och hade kantor Bergdahl som lärare. Redan i femte klass sjöng han i skolkören.
Ica-butik i Näsum
Arne berättar om sitt långa arbetsliv där han jobbat med allt ifrån att vara pinnapojke på sågverket till att arbeta som konsulent inom Semperkoncernen.
De femton sista yrkesverksamma åren drev han och hustrun Ica-butiken i Näsum. ”Det var hårda men roliga år. Man fick upp och ta in mjölken vid fem på morgonen och så kom man hem vid åttatiden på kvällen. På helgerna sköttes bokföringen.”
Korgar till Japan
Nu är både hustrun Marianne och han pensionärer sedan länge och det blir med tid för både korgflätning och sång.
Arne berättar att han kunder på sina korgar ända borta i Tokyo. Det är japaner som genom Borås Hemslöjd köper korgar till en hantverksmässa. Svensk träslöjd står högt i kurs där borta.
”Det är ju inga vagnslaster precis som säljs dit”, säger Arne, men är ändå glad att några av hans korgar hittar kunder så långt iväg.
När den nye prästen kom till Näsum hände det saker i den kyrkokör som Arne är med i. Hon kom med nya friska idéer och plötsligt samarbetade kören med en Countryorkester från länet. Det blev countrymässa i Näsums kyrka och det mer folk än på julottan. Framgång föder framgång, och det blev turnéer både till Åryd och till Bräkne-Hoby.
”Vi sjunger på engelska”, säger Arne. ”Jag begriper inte ett ord, men sjunger ändå”, säger han och skrattar, men tillägger att Marianne försöker förklara texterna för honom.
En diktskrivande hustru
2008 fick Arne Bromölla kommuns kulturpris. Det är han väldigt stolt över. Arne är ofta iväg på marknader och i hembygdsföreningar där han berättar om hur man tillverkar korgar. Ibland har han sitt dragspel med och tar en låt.
Flera gånger har han föreläst på Lunds universitet i ämnet hur man tillverkar korgar. Marianne som avslöjar att hon skriver dikter berättar att hon ofta är med Arne när han föreläser. Det händer ofta att Arnes föreläsning slutar med att Marianne läser någon av sina dikter.
Jag tackar nej till en fjärde bit sockerkaka, men frågar Marianne om jag får höra någon av hennes dikter. Ivrigt hämtar hon i sina gömmor den dyrbara diktskatt hon gömmer. ”Denna dikt kom till en gång när mina barn var osams”, säger hon. Marianne avslöjar också att hon har planer på att ge ut sin diktsamling i bokform.
Dikten hon anförtror mig heter Ett förfluget ord, och vi låter den komma på pränt här.
Ett förlåt
kan hindra många tårar och gråt
När grämelsen tär
och det gör ont av smärtan som man inom sej bär
Ett förfluget ord, kastat ut i vrede
kan bygga berg på vår jord
Varför inte ta sin del
och säga ”jag kanske hade fel”
Säga förlåt!
Det blir sådan glädje efteråt!
Vi sitter länge och pratar om gamla tider och om hur korgfolket hade det förr. Jag lyssnar till alla de berättelser om hur svårt och fattigt de enkla människorna hade det. Om översitteri från de besuttna, och om hur backstugusittare och fattigt folk i Näsums by hade det.
Jag förstår att Arne gör en kulturgärning då han är ute och föreläser på temat ”Bland rumpekorgar och korgfolk”.
Dessutom blir det ju en extra krydda i föreläsningarna när Magdeburgerspelet kommer fram och en pärla från Mariannes diktsamling läses upp för publiken.
Innan jag lämnar Arne och Marianne blir jag den förste att beställa den ännu inte utkomna diktboken, och med nya erfarenheter i bagaget lämnar jag den countrysjungande korgmakaren och hans diktskrivande hustru och kör söder ut.
Text och foto: Thommy Bergholts
