Karlshamn
På Drottninggatan vid Stortorget i Karlshamn finns ett gammalt korsvirkeshus.
Denna vackra byggnad uppfördes som rådhus 1682. Det byggdes i korsvirkesteknik med tegelsten från närliggande tegelbruk för att det skulle vara svårt att bränna ner, då stadens förra rådhus som byggdes 1670 brändes ner av danskarna redan 1678, då beläget vid kyrkogården. På denna tiden var de flesta hus byggda av trä i Karlshamn.
Huset fungerade även då som stadens häkte och stadskällare. På taket fanns där förr ett torn med en klocka som användes för att varna allmänheten vid bland annat eldsvådor.
Året 1814, när rådhuset blev för litet så blev byggnaden istället en borgarbostad. Rådhusets verksamhet flyttade då tvärs över torget.
Den sista som ägde huset var familjen Asschier som även namngav huset. 1848 flyttade Jonas Theodor Asschier in och startade en kommissions- och speditionsfirma i huset. Efter Jonas bortgång tog sonen John Asschier över och öppnade 1885 en järnhandel. Senare, efter Johns bortgång ombildades företaget till ett aktiebolag och övriga aktieägare valde att fortsätta verksamheten i fastigheten.
År 1912 utbröt en eldsvåda i handlare Ludvig Nilssons fastighet vid Stortorget som tog sig kraftigt och spred sig till fastigheterna runt om som blev totalförstörda. Asschierska huset klarade sig med enbart mindre skador. Vid renoveringarna som följde spikades brädor upp utanpå fasadputsen så att huset skulle se ut som ett korsvirkeshus.
Runt 1922 öppnade Tillströms pappershandel i husets hörnlokal som senare även togs över av Asschiers järnhandel. Här låg dom kvar till början av 1980-talet då de flyttade ut till större lokaler vid Karlshamns norra infart. I lokalerna öppnade då istället Televerket en telebutik.
I mitten av 1950-talet så köpte Svenska Handelsbanken byggnaden som 1957 beslöt att renovera och försöka återställa till så ursprungligt skick som möjligt och 1959 kunde man åter se den gamla korsvirkesfasaden. Idag äger Benny Nilsson Byggnads AB huset och fastigheten är även byggnadsminnesförklarad sedan 1982.
Text & Bild: Daniel Sverkersson
