Den Gyllene Medelåldern
Eva P kåserar kring livets mellersta år.
Sara är min 22-åriga dotter och hennes åsikt om mig är ”grå, trist och tråkig”. Fast hon påstår att hon älskar mig ändå!
Dottern får mig ibland att tänka på hur det var i hennes ålder. Det var då jag och mina kompisar dansade i källarlokaler och kräktes bland buskarna men det säger jag inte högt till henne, min pondus som mamma måste jag upprätthålla. Det var på den tiden då vi var övertygade om att vi aldrig skulle bli mossiga och att de som var fyllda trettio lika gärna kunde gå i pension. Själv skulle vi aldrig behöva oroa oss för tandlossning och kvarskatt – vi skulle ju ändå dö unga medan livet gick i etthundratrettio. Vi använde solglasögon mitt i natten, när det regnade eller inomhus långt innan punken var född och vi var tuffast i stan!
Nu sitter jag här och närmar mig de femtio och tro det eller ej men jag är fortfarande i livet och blir full av skratt när jag tänker tillbaka. Vad lite vi visste! Tacka vet jag den ”Gyllene Medelåldern”!
Det är nu jag utan tvekan stegar fram till stället med bomullstrosor som går ända upp i midjan och som fyller sin funktion – nämligen att värma rumpan. Jag sneglar på stringtrosorna i vit syntetspets och tänker att det måste ha varit en man som uppfunnit modellen. Jag har provat men det var ingen höjdare. Hela dagen fick jag springa på toaletten för att rätta till dem. ”Kan du inte sitta still”, undrade min kollega och jag tänkte ”om du visste hur rätt du har” medan jag ålade runt på stolen för att slippa springa ytterligare en gång.
Det är i medelåldern man inser hur underbar ens mamma är och upptäcker förvånat att hon förvandlats till en av de bästa vännerna. Ja, vi skrattar befriat åt samma skämt och kan driva med varandras brister. Det är nu jag kör bil betydligt bättre och när ilska män flänger förbi i sina flådiga bilar vinkar jag och ler. De brukar svara med att knyta näven och bli blodröda i ansiktet.
Att ljuga är aldrig bra men i mitt liv har jag använt de vita lögnerna då och då. Mestadels till min före detta sambo. Det var ”huvudvärk” och ”trötthet” blandat med ”Sara är vaken”. Om jag fick chansen igen skulle jag säga som det var – jag föredrar praliner och en bra bok. Fast å andra sidan skulle jag ha bjudit på pralinerna för han var ju min älskling och en bok läser jag snabbt ut. Sedan finns det tid till annat…
Livet är betydligt mindre komplicerat nu än då. Det gör inget att sitta hemma framför teven en fredagskväll när arbetsvecka är slut. Efter ett glas vin somnar jag på soffan medan Peter Harryson sjunger i ”Så ska det låta”. Har jag tur vaknar jag med munnen stängd någon gång vid midnatt med nacken intakt och utan fläckar av saliv på kudden.
Jag har börjat att samla på engelska pelargonior och tycker det är häftigt Min MTB är bytt mot en vanlig treväxlad cykel där jag sitter rak som en fura och ska sanningen fram har jag även en hjälm fast den är jag för feg att använda. Jag tycker att arbetet är en del av mitt liv och inser att Medelsvensson är den som håller igång hela samhället.
När ungdomarna ser mig och tänker att ”där går en medelsvensson som betalar kvarskatten och borstar tänderna” har de fullständigt rätt. Den ”Gyllne Medelålern” är en häftig period och allra häftigast är de engelska pelargoniorna.
Eva
e-post: eva.persson@bromolla.info
